FN:s klimatmöte i Köpenhamn riskerar att bli ett fiasko. Allt färre tror nu på en lyckad utgång. ”Vi måste lägga in högsta växeln. Annars kommer vi att färdas mot en katastrof”, sade Frankrikes president Nicolas Sarkozy.
Visserligen kom förhandlingarna igång igen på torsdagen efter 24 timmars dödläge. Men tiden är nu mycket knapp innan omkring 120 stats- och regeringschefer samlas i Bella Center på fredag för att knyta ihop en överenskommelse.
EU:s ordförande, statsminister Fredrik Reinfeldt, ställde in sitt planerade anförande på torsdagskvällen för att försöka få till stånd ett räddningsmöte på högsta nivå mellan de viktigaste aktörerna i klimatförhandlingarna.
Samtidigt har det börjat letas efter syndabockar. Kina har mer eller mindre öppet pekats ut av EU som ansvarigt för den dygnslånga blockeringen.
Blockeringen hävdes när den danske statsministern Lars Lökke Rasmussen lovade att inte lägga fram ett eget utkast till överenskommelse. Han tvingades lova att stats- och regeringscheferna kommer att få ta ställning till två utkast som arbetats fram i två grupper.
Den ena texten handlar om det långsiktig globala samarbetet. Där nämns till exempel mål och åtgärder som ska genomföras i de så kallade G77-länderna, där de allra fattigaste länderna ingår.
Den andra texten handlar om att förlänga det nuvarande klimatavtalet, Kyotoprotokollet, som enbart ställer juridiskt bindande utsläppsminskningskrav på en rad i-länder.
Denna så kallade tvåspårslinje var tveklöst en seger för Kina. Kineserna har vägrat att släppa taget om Kyoto som de menar är den enda garantin de har för att i-länderna tar på sig merparten av utsläppsminskningarna.
EU menar att texterna ställer för lite krav på G77 i form av bindande klimatåtgärder och möjligheter att se till att åtgärderna verkligen genomförs.
– Vi behöver transparens från Kina. Vi undrar hur landets åtaganden ska kunna följas upp om det inte finns en verifieringsprocess, sade Fredrik Reinfeldt.
EU vill ha ett enda globalt avtal, men miljöminister Andreas Carlgren hävdar att man inte bidragit till tidspressen genom att ställa oflexibla krav. Han uppger att EU varit öppet för att arbeta utifrån två spår och menar att det ännu inte är för sent att nå en ambitiös överenskommelse.
Kina skjuter på förhand ifrån sig skulden för ett eventuellt fiasko och försäkrar att landet vill ha en överenskommelse.
Men samtidigt är det tydligt att kineserna inte har något emot ett halvdant slutresultat. Den kinesiske vice utrikesministern He Yafei sade att det nu är dags att sluta strida om sådant som delar länderna och koncentrera sig på det som förenar.
– Om vi inte slutar peka finger åt varandra kommer mötet att sluta i ett stort misslyckande, sade han.
Det innebär i praktiken – med tanke på hur stora motsättningarna är på flera punkter – att kineserna hellre ser en urvattnad överenskommelse än att de tvingas kompromissa om slutresultatet.