Klimatmötet: Resultat och misslyckanden punkt för punkt

Överenskommelsens status

Målsättning före mötet: Siktet var högt ställt inför mötet. EU såg framför sig en samlad politisk överenskommelse som inkluderade alla länder och som vid halvårsskiftet 2010 skulle omsättas i ett legalt bindande avtal.
Resultatet: Överenskommelsen kommer inte att skrivas på av alla länder. Den blir alltså inte ett bindande FN-dokument och dess status är oklar. Förhandlingarna fortsätter, precis som före mötet, om dels en förlängning av Kyotoprotokollet, dels ett avtal där fler länder är med. Någon deadline för ett legalt avtal nämns inte.

Utsläppsminskningar

Målsättning före mötet: FN:s klimatpanel efterfrågar sänkningar på 25-40 procent till år 2020, jämfört med år 1990. Totala sänkningar globalt på 50 procent till år 2050 anses nödvändigt för att begränsa uppvärmningen till 2 grader jämfört med förindustriell nivå. Dessutom borde utsläppen sluta öka senast 2020.
Resultatet: Köpenhamnsmötet resulterade inte i några åtaganden som är juridiskt bindande. Istället listas ländernas frivilliga åtaganden. EU stannar på 20 procent till 2020, USA på 4 procent. Något årtal för när utsläppen ska toppa nämns inte. Inte heller någon gemensam målsättning för vare sig år 2020 eller 2050. Länderna håller fast vid 2-gradersmålet, men anger inte vilka sänkningar som krävs för att nå dit.

Finansiering

Målsättning före mötet: Att enas om snabba pengar till bistånd åren 2010-2012 och även långsiktigt stöd från de rika länderna till de fattiga. Dessutom skulle man förhandla fram en finansiell arkitektur för hur pengarna ska förvaltas och kanaliseras.
Resultatet: I-världen konkretiserade faktiskt sin betalningsvilja i konkreta siffror, även om många anser att det behövs betydligt mer. I-länderna ställer upp med 30 miljarder dollar i klimatbistånd till de fattiga länderna år 2010-2012. Huvuddelen har Japan, EU och USA lovat stå för. En del tas från redan anslagna biståndspengar. Från 2013 ska klimatbiståndet successivt trappas upp så att det 2020 uppgår till 100 miljarder dollar årligen. Många obesvarade frågor återstår kring hur det finansiella systemet för klimatbistånd ska organiseras. Exempelvis råder oenighet om den nya Köpenhamnsfonden.

Anpassning

Målsättning före mötet: Att enas om vilka åtgärder som behöver vidtas i de mest sårbara länderna och hur det ska betalas.
Resultatet: De pengar som utlovas i överenskommelsen för åren 2010-2012 kommer i stor utsträckning att gå till att skydda de mest sårbara länderna för uppvärmningens effekter. Behovet erkänns men några beslut om vilka åtgärder som ska vidtas fattades inte i Köpenhamn.

Tekniköverföring

Målsättning före mötet: Att hitta former för hur nödvändig klimatteknologi ska kunna överföras från i-länderna till u-länderna.
Resultatet: Parterna kom överens om att inrätta ett ramverk för hur tekniska lösningar ska kunna överföras från industriländer till utvecklingsländer. Dock fortfarande stora motsättningar om hur det ska fungera. Finns samsyn om att inrätta teknikcenter. Fortsatt oenighet om hur patenträttigheter ska hanteras.

Skogsfrågor och markanvändning

Målsättning före mötet: Bland annat att utforma systemet Redd som syftar till att minska utsläpp genom att begränsa avskogning.
Resultat: Det område där förhandlingarna var mest framgångsrika. Många viktiga beslut är fattade för att i-länder ska kunna skjuta till pengar när u-länder skyddar sina skogar. En del återstår dock innan systemet fungerar i praktiken.

Handel med utsläppsrätter och flexibla mekanismer

Målsättning före mötet: Att vidareutveckla handel med utsläppsrätter som sätter prislappar på utsläppen. Även fortsatta möjligheter för i-länder att göra klimatinvesteringar i u-länder istället för hemmavid skulle diskuteras.
Resultat: I stort sett inga. Det finns ett stort motstånd bland utvecklingsländerna mot nya flexibla mekanismer.

Insatser i särskilda sektorer

Målsättning före mötet: Att sätta särskilda utsläppsmål för vissa branscher som flyg och sjöfart.
Resultat: Inga.