Mätt i koldioxidekvivalenter (se förklaring till höger) får de länder som har åtagande i Kyotosamarbetet tillsammans släppa ut drygt 11,9 miljarder ton per år under 2008-2012. Redan 2007 hade de kommit ned till en nivå kring 10,6 miljarder ton.
Och det trots att ”miljöbovar” som Australien och Kanada – vilka inte tagit avtalet på allvar – räknats in i resultatet.
- Utsläppen år 2007 ligger klart under de åtaganden som gjorts för Kyotoperioden 2008-12. Frågan är hur det kommer att se ut då? En del länder kanske ökar något, men den ekonomiska nedgången motverkar samtidigt större utsläpp. Man kan inte räkna med några stora förändringar, säger Reino Abrahamsson vid Naturvårdsverkets klimatpolicyenhet.
Han konstaterar att resultatet, om det står sig, innebär att vi kommer att få över en miljard koldioxidekvivalenter i ”överskott”.
- Vi ligger nu tio procent under uppsatta mål. Med andra ord kommer det inte att bli några problem att klara dem, säger han.
Har det då alltid sett lika självklart ut?
Nej, inte på långa vägar. För bara fem år sedan var situationen dyster, även inom EU. Sverige och Storbritannien var de enda som såg ut att klara uppsatta utsläppsmål; flertalet länder gick mot ett misslyckande.
Spanien låg mer än 30 procent från 2010 års mål. Och nästan lika långt ifrån sina åtaganden befann sig Danmark, Belgien, Irland och Österrike. Men så skärpte man till sig; skatter, avgifter och regelverk infördes i syfte att dämpa utsläppen – vilket har gett resultat. Så sent som i november kom en rapport från Europeiska miljöbyrån, EEA, som visar att samtliga länder – Österrike undantaget – är på väg att uppfylla sina åtaganden.
Enligt EEA kommer EU som helhet att nå en minskning av koldioxidutsläppen om 13 procent. En siffra som ska ställas mot de 8 procent unionen åtog sig den gång Kyotoprotokollet förhandlades fram.
- Det verkar som om EU kommer att klara uppgiften. För fyra, fem år sedan såg det ut som om vi skulle hamna klart över sina antagna nivåer och tvingas köpa stora mängder utsläppsrätter från andra länder, men de sista åren har utsläppen minskat och ligger under tidigare prognoser, säger Reino Abrahamsson.
Tanken med Kyotoprotokollet är just den: att deltagande länder ska kunna köpa och sälja utsläppsrätter till varandra. Så länge det övergripande målet om en minskning av utsläppen om 5,2 procent jämfört med 1990 års nivåer ligger fast spelar det, enligt avtalet, mindre roll vilka länder som axlar det största ansvaret.
Men Martina Krüger, Greenpeaces ansvariga för klimat- och energiarbetet i Norden, är kritisk till handeln med utsläppsrätter. Hon tar Ryssland som exempel:
- På grund av den djupa ekonomiska krisen ligger de nu nästan 40 procent under 1990 års utsläppsnivåer. Inför Köpenhamnsmötet har de sagt att de kan åta sig att minska utsläppen med 20-25 procent jämfört med 1990 – vilket innebär en reell ökning. Procenten däremellan kommer de att sälja till andra länder, minskningen sker alltså bara på pappret.
Ryssland är inte den enda part vars resultat påverkas av den ekonomiska nedgången. International Energy Agency uppskattar att världen ”vunnit” cirka två år tack vare krisen som lett till minskat produktion och konsumtion.
Därmed inte sagt att vi kan luta oss tillbaka. Målen är redan för lågt satta, anser bedömare:
- När diskussionerna inför Kyotoprotokollet inleddes sades att vi behövde ett mål om 25 procents minskning till 2005. Det vattnades ner till 5 procent till 2012. Tänk dig om vi hade satt upp och klarat det målet – då hade vi varit i en mycket bättre position nu, säger Martina Krüger.