Vad den slutliga överenskommelsen innehöll mer i detalj var fortsatt oklart under tidiga natten. Den måste, för att gälla, officiellt antas i plenum av de 193 länderna, vilket kan orsaka nya problem. Överenskommelse kunde nås efter en och en halv timme lång diskussion om 2-gradersmålet. Enligt uppgift till TT så krävde Kina att målet sänktes till 1,5 grader, men den frågan ska ha klarats av till slut.
Ordföranden för u-ländernas paraplyorganisation G77, Lumumba Di-aping från Sudan, avvisade fullständigt överenskommelsen vid en presskonferens strax efter midnatt.
– Det som hänt är att USA, tillsammans med Danmark, har kört över alla andra länder. Överenskommelsen är extremt usel. Den innebär ett övergrepp mot de fattiga, mot all transparens, mot jämställdhet mellan länderna. Den avlägsnar alla skillnader som vi trodde fanns mellan Obama och Bush, sade Lumumba Di-aping.
Det var dock oklart om Di-aping uttalade sig för hela G77, som han påstod, eller bara för Sudans räkning – en viktig distinktion. Kina, Indien och inte minst Sydafrika har alla sagt ja till överenskommelsen trots att de tillhör G77.
Di-aping kunde inte svara på varför de godkänt överenskommelsen.
– Ni måste fråga dem, löd hans korta svar på påpekandet.
Han visste inte heller hur andra länder i G77 skulle rösta i slutändan. Men han sade tydligt att Sudan inte skulle skriva under dokumentet.
Rapporterna från mötet tidigare under kvällen gav en alltmer förvirrad bild. Vid midnatt var läget som följer:
Världens främsta ledare hade kommit fram till ett läge där man var nära en urvattnad klimatöverenskommelse när mötet gick in på övertid. Besvikelsen väntades bli stor över slutresultatet.
Världens stats- och regeringschefer kämpade desperat kvällen lång för att förhindra att klimatmötet i Köpenhamn blev ett fiasko. Tuffa förhandlingar mellan ett 30-tal utvalda ledare, bland andra USA:s president Barack Obama, drog ut på tiden.
Vid 23-tiden gick Frankrikes president Nicolas Sarkozy ut och förklarade att det fanns ett klimatavtal. EU:s ordförande utlyste presskonferens. Men Sarkozy var för tidigt ute och EU fick avlysa presskonferensen.
Det utkast till överenskommelse som diskuterades var ”uppmjukat” för att kunna bli accepterat av alla parter. Enligt en källa är det dock så svagt att det snarast bör kallas en politisk deklaration. Målet att jordens uppvärmning ska begränsas till högst två grader under seklet nås inte, eftersom de viktiga länderna inte utlovat tillräckliga utsläppsminskningar.
Redan under dagen fanns besvikelse hos många länder och miljöorganisationer. USA:s president Barack Obama kom till mötet med stora förhoppningar på sig. Men han hade inga nya bud med sig.
Den hårda striden på toppmötet, som pågick ännu vid midnatt, handlade om att sätta upp mål för utsläppsminskningar till 2020. EU ville att både Kina och USA höjer sina bud. Även USA låg på Kina och krävde dessutom garantier för att utlovade utsläppsminskningar kan kontrolleras.
I utkastet till överenskommelse nämndes dock inga siffersatta mål för 2020.
Även Obama gick ut under kvällen och förklarade att det fanns någon slags uppgörelse – men bara mellan USA, Kina, Brasilien, Indien och Sydafrika. Han sade på en presskonferens att detta var ”början, inte slutet”.
– Det här kommer att bli svårt och kommer att ta tid. Men detta är ändå en framgång, sade Obama.
Obama betonade att utsläppsminskningarna kommer att listas i särskilda appendix i överenskommelsen. Där kommer varje lands löften att kunna utläsas och sedan, med tiden, bli föremål för internationella analyser och granskningar. Detta garanterar också en viss transparens mellan länderna, vilket USA krävt.
Med tydlig hänvisning till Kina sade Obama:
– Detta är en stor utmaning för de snabbt växande u-landsekonomierna. Det är första gången de gör något liknande.