Nästa måndag startar FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn. Förhandlingarna sker i flera olika spår, och ett av dem handlar om ”tekniköverföring”.

Det innebär att rika länder på ett eller annat sätt ska hjälpa fattiga länder att skaffa ny och klimatvänlig teknik.

Behoven är enorma. Ministrarna på EU:s toppmöte enades för ett par veckor sedan om att summan som krävs är hundra miljarder euro om året. Det motsvarar ungefär en biljon svenska kronor. Om året!

En del av de pengarna är EU berett att betala. Däremot är Sverige och EU helt emot att gratis skänka bort patent, vilket flera länder i tredje världen förespråkar.
– Det är ju väldigt positivt att marknaden kan bli större i framtiden, säger Sven Lindström, som är vd på företaget Midsummer.

Midsummer arbetar med andra generationens solceller. De kallas för tunnfilmssolceller eller CIGS, efter grundämnena koppar, indium, gallium och selen som ingår i den tunna film som täcker solcellen.

Enligt Sven Lindström kan Midsummers teknik göra el från solceller till halva kostnaden jämfört med dagens solceller av kisel.

Han kom på tekniken när han arbetade med maskiner för att tillverka dvd-skivor.

Företaget har ett patent, som handlar om att CIGS-cellernas kri­staller ska utnyttja en större andel av solens strålar. Andra delar av tekniken är inte patenterade, men desto hemligare.
– Det kan vara livsfarligt för ett litet företag att avslöja för mycket i ett patent, säger Sven Lindström.

Den hemliga delen av tillverkningen sker bakom skärmar där DN absolut inte får lov att fotografera.

Sven Lindström skulle gärna vilja att hans solceller kom till användning i fattiga länder med mycket sol.
– Det finns 1,7 miljarder männi­skor i världen som inte har tillgång till el. De använder fotogen som motsvarar halva Norges oljeproduktion. Om de fick mikrolån för att köpa våra solceller skulle de tjäna in kostnaden för fotogenet på fyra år, säger han.

Han tänker sig till exempel en person som får ett mikrolån och därmed kan starta en liten rörelse för att ladda andra människors mobiltelefoner med sin miljövänliga solel.

Än så länge lever Midsummer huvudsakligen på investeringar från riskkapitalister. Men i deras planer ingår att starta samarbete med företag verksamma i Kenya.

Fattiga länder skulle däremot inte vara hjälpta av att Midsummer bara gav bort sitt patent, tror Sven Lindström.
– Det är inte så enkelt. Även om de fick alla våra patent skulle de inte kunna göra det här ändå.

Han tror mycket väl att även ett mycket fattigt land skulle kunna sköta de sista stegen i tillverkningen, där solcellerna monteras ihop i moduler. Men själva CIGS-cellerna kräver avancerad utrustning. Den produktionen tror Sven Lindström sköts bäst i land med vana vid högteknologisk industri. Dit hör både Kina och Indien, som räknas som utvecklingsländer i klimatsammanhang.
– Man kan tänka sig att de köper en hel produktionsläggning med licensierad teknologi. Då ska det ingå service, ungefär som när man köper en bil.

Anders Hagfeldt på Ångströmlaboratoriet i Uppsala är chef för ett svenskt forskningsnätverk för tredje generationens solceller.

De kallas för Grätzelsolceller efter sin upptäckare i Schweiz, Michael Grätzel.

Grätzelsolcellerna är fortfarande huvudsakligen på forskningsstadiet, men de första exemplaren börjar komma ut på marknaden nu. Ett företag på Irland började sälja en produkt för bara några veckor sedan.

Finessen med Grätzelsolceller är att de är så enkla och billiga att tillverka. De är så enkla att en gymnasieelev kan sätta ihop en, med hjälp av lite vit målarfärg, mörkröd saft från blåbär, ett par små glasskivor och lite jodlösning från Apoteket för att leda strömmen.

Ett skikt av vit titanoxid på ett underlag av glas eller plast och ett färgämne som fångar upp solens strålar, svårare än så är inte tekniken, även om forskarna arbetar med mer sofistikerade varianter av titanoxid och färgämnen.

Anders Hagfeldt har arbetat med Grätzelceller sedan början av 90-­talet, hela tiden med tanke på
tredje världens länder, säger han.
– Den här tekniken är så billig, och den passar verkligen för samhällen som inte har ett utbyggt elnät.

Om CIGS-tekniken kan halvera kostnaden för solel jämfört med dagens kiselceller, så är el från Grätzelcellerna bara fjärdedelen så dyr.

Då har man räknat med att Grätzelcellerna har något lägre verkningsgrad; de utnyttjar ungefär 8 procent av solens strålar.

Merparten av forskarna inom det svenska nätverket arbetar med grundforskning. Men det finns en grupp i Mölndal, på Institutet för verkstadsforskning, som siktar mot produkter som går att sälja.

Inom projektet finns tre patent, som alla handlar om att göra solcellerna ännu enklare och billigare.

Anders Hagfeldt rynkar sin panna inför frågan om Sverige borde skänka deras patent till tredje världen.
– Det är en besvärlig fråga.

Han kan se på problemet dels som människa och världsmedborgare, dels som ledare för en stor forskargrupp.
– Det är klart att jag gärna vill se en positiv utveckling i tredje världen. Man vill ju inte vara en flaskhals för utvecklingen. Men å andra sidan har vi ju en förväntan från Energimyndigheten och stiftelsen Vinnova som har gett oss forskningsanslag. De förväntar sig att vår forskning ska leda till affärsutveckling för Sverige. Då är patenten viktiga. Det är skattepengar och de ska gagna Sverige.

Anders Hagfeldt uttrycker ett försiktigt stöd för västländernas syn att patentskydd leder till teknisk utveckling.
– Det är ju ett sätt att jobba på som har fungerat. Men jag kan tänka mig att man ser på saken på ett annat sätt i exempelvis Sydamerika och södra Afrika.