Åtta punkter som avgör vår framtid.
Syftet med konferensen i Köpenhamn är att komma fram till ett nytt avtal om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Därigenom ska effekterna av den globala uppvärmningen mildras. Det nya avtalet ska till skillnad mot det existerande (Kyotoprotokollet) ha med alla världens länder, och dessutom sätta mer ambitiösa mål.
För att uppnå enighet om ett nytt klimatavtal, är det en rad delfrågor som måste besvaras. Här är de viktigaste som det kommer att bli hårda förhandlingar om i Köpenhamn:
1. Långsiktigt mål. Siktet är inställt på år 2050. Ett mål kan vara att medeltemperaturen inte ska ligga mer än två grader över den medeltemperatur som rådde före den industriella revolutionen. Ett annat mått kan vara att halten växthusgaser i atmosfären inte ska överstiga en viss nivå (350-450 ppm).
2. Minskade utsläpp. Avtalet ska ange bindande mål i siffror för hur mycket länderna ska sänka sina utsläpp. Enligt FN:s vetenskapliga klimatpanel bör i-länderna minska utsläppen med 25-40 procent till år 2020. För u-länderna handlar det om begräsningar i jämförelse med om inga åtgärder vidtogs.
3. Finansiering. Det råder enighet om att i-länderna måste stå för merparten av kostnaderna, även i u-länderna. Men hur stort ska stödet vara? En annan fråga är hur det ska finansieras. Direkt bistånd? Auktioner med utsläppsrätter? Skatt på utsläpp eller särskilt på flyg?
4. Anpassning. Vissa effekter av uppvärmningen är ofrånkomliga – och de fattiga länderna drabbas hårdast. Hur kan smällen dämpas?
5. Teknik. Ny teknik är nödvändig för att lösa klimatproblemet – och även u-länderna måste få tillgång till den. Men hur mycket ska i-länderna skjuta till för att u-länderna ska ha råd med rätt investeringar? En svår fråga gäller patent. U-länderna vill ha fri tillgång till kunskap och teknik. I-länderna försvarar patenträtten.
6. Skogsfrågor och markanvändning. När skog skövlas ökar växthusgaserna, eftersom färre träd kan ta upp koldioxid. Hur kan avskogningen stoppas? Hur ska åtgärderna mätas och finansieras? Stor fråga för länder som Brasilien och Indonesien.
7. Handel med utsläppsrätter och flexibla mekanismer. Till att börja med är handel med utsläppsrätter en fråga för i-länderna. Flexibla mekanismer innebär att rika länder kan investera i klimatåtgärder i fattiga länder istället för på hemmaplan. Frågan är hur de rika länderns ska få tillgodoräkna sig detta.
8. Insatser i särskilda sektorer. Handlar om att sätta mål för utsläppsminskningar inom särskilt problematiska sektorer i u-länderna. Kan också handla om särskilda begräsningar för internationellt flyg och sjöfart.