En sak är världens ledare överens om: att mängden växthusgaser i atmosfären måste minska. Målet är att den globala uppvärmningen inte ska överstiga två grader Celsius jämfört med förindustriell tid, och för att det ska bli verklighet måste ökningen av utsläppen ha stannat av senast 2015.
I övrigt tycks det vara svårare att nå enighet.
De industrialiserade länderna anger konkreta mål för utsläppsminskningar – men otillräckliga, enligt den fattigare delen av världen. Utvecklingsländerna å sin sida kräver stöttning för att klara av de förändringar som redan skett samt för den omställning som ligger framför dem.
Samtliga parter inväntar varandra; ingen är villig att ta på sig ledartröjan.
Osäkerheten inför klimatmötet i Köpenhamn är med andra ord stor. Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson bekräftar bilden för DN.se:
- Det är som vanligt i klimatförhandlingar, det ter sig besvärligt. Parter står alltid långt ifrån varandra. Det är svåra frågor – det kommer att bli svårt – men jag tror att det är möjligt.
Turesson pekar på en rad positiva besked som kommit de senaste veckorna. Inte minst det faktum att i stort samtliga parter framfört konkreta bud.
- Oavsett vad man tycker om dem går det åt rätt håll. Det finns en rörelse och en dynamik.
Samtidigt konstaterar han att ”den samlade nivån är otillräcklig” – i dag.
- Vi måste höja ambitionsnivån. Dels måste frågan diskuteras ur ett bredare perspektiv, dels måste vi ha ett långsiktigt tidsperspektiv. Om till exempel USA anser att de kom igång för sent för att klara större sänkningar än 17 procent till 2020 så måste de göra desto mer därefter.
Markku Rummukainen, klimatforskare vid SMHI, är inne på samma linje.
- Det man lovat till 2020 är bara en början, sen måste man veta vad som händer till 2050, 2100 och så vidare. Det är de sammanlagda utsläppen som är avgörande.
Han konstaterar, i likhet med flertalet andra bedömare, att högre bud måste upp på bordet för att tvågradersmålet ska uppnås.
Anders Turesson väljer att vara optimist:
- Jag tror självklart att länderna kommer till förhandlingarna med bud som de ofta är beredda att diskutera och kanske röra sig en bit ifrån. Mycket kommer att bero på vad andra gör. Alla är måna om att avtalet uppfattas som rättvist.
Kommer världen att klara tvågradersmålet?
- Det hoppas jag verkligen. Mitt svar måste bli att jag hoppas och tror det.
- Jag tror att vi ser en mobilisering av vad länderna anser att de kan göra just nu som kommer att leda till en accelererande utveckling. Det tror jag kommer att göra det möjligt för länderna att successivt bli mer ambitiösa.
Flera bedömare anser att det är bättre med inget avtal än ett dåligt avtal. Kommentar?
- Det sämsta vore ett dåligt avtal som binder oss för lång tid. Sen är ju frågan vad som är bra och vad som är dåligt. Det är sånt vi kommer att få ta ställning till sista förhandlingsnatten.
Vilka positioner har de främsta aktörerna intagit? Läs mer här.