Här får du veta mer om Kyotoprotokollet, klimatkonventionen och det vetenskapliga underlaget.
Ett steg på vägen mot nytt klimatavtal
Efter misslyckandet i Köpenhamn 2009 har förväntningarna tonats ner inför FN-mötet i mexikanska Cancún med start 29 november. Huvudfrågan är fortfarande hur mycket utsläppen av så kallade växthusgaser ska minskas, men något nytt globalt och bindande avtal är inte att räkna med. Förhandlingarna förs längs två spår: dels en förlängning av det så kallade Kyotoprotokollet, dels ett nytt avtal som inkluderar fler länder. Andra heta frågor på mötet kommer att vara klimatbistånd, anpassning till klimatförändringar, åtgärder mot skogsskövling och överföring av teknik till fattigare länder.
Det gamla avtalet räcker inte
Kyotoprotokollet är det enda avtal där länder har bundit sig juridiskt vid att minska sina utsläpp av växthusgaser. Det skrevs på 1997 och sätter bara upp mål för perioden 2008-2012. 37 i-länder ska dra ner utsläppen med i snitt 5 procent jämfört med år 1990. Nu har 192 länder skrivit på protokollet, däribland Sverige och övriga EU-länder. Exempelvis USA står utanför och fattigare länder, inklusive Kina, åläggs inga utsläppsbegränsningar.
Förutom krav på direkta sänkningar av egna utsläpp, innehåller Kyotoprotokollet några ytterligare verktyg. Det är dels handel med utsläppsrätter, dels möjlighet att tillgodoräkna sig klimatinvesteringar i andra länder.
FN:s klimatkonvention är grunden
Precis som när Kyotoprotokollet togs fram, hålls Mexikomötet inom ramen för FN:s klimatkonvention UNFCCC. Konventionen skapades 1992 i Rio de Janeiro och har idag skrivits på av 194 länder, bland dem USA. Det innebär att man har samlats kring målsättningen att ta fram åtgärder som stabiliserar mängden växthusgaser i atmosfären på en nivå som inte leder till allvarligare klimatförändringar.
Möten hålls varje år och kallas för COP, Conference of the Parties (syftande på konventionens parter). Mexikomötet har beteckningen COP16. Konventionen har ett sekretariat i Bonn som bland annat övervakar medlemsländernas utsläpp.
Kunskaperna kommer från FN:s klimatpanel
De fakta som klimatarbetet baseras på kommer från FN:s klimatpanel IPCC. Där deltar flera tusen forskare i arbetet med att sammanställa, analysera och dra slutsatser av aktuell forskning kring klimatfrågorna. Panelen grundades 1988 och dess första rapport, som kom 1990, var startskottet för arbetet inom FN:s klimatkonvention.
Den senaste rapporten kom 2007. Där pekade forskarna med ännu större säkerhet än tidigare ut mänskliga utsläpp som orsaken till den temperaturhöjning som har observerats. De ansåg sig också kunna säga vilka konsekvenser vi har att vänta: höjd havsvattennivå, torka, översvämningar, vattenbrist, kollapsande ekosystem med mera.
2009 väcktes en debatt om klimatforskningens trovärdighet efter att mejl från klimatforskare läckt ut. Oberoende utredare har dock tillbakavisat många av de anklagelser som riktades mot vetenskapen. Vissa felaktigheter kunde dock påvisas i klimatpanelens bedömningar, vilket lett till att arbetssättet ska skärpas.