Inför förra årets klimatmöte i dansk regi handlade förhoppningarna om ett helt nytt, globalt och juridiskt bindande avtal om utsläppsbegränsningar. Av detta blev intet.
Sverige och EU har som en följd av misslyckandet 2009 bytt tonvikt i det förhandlingsbud man tar med sig till FN-mötet i den mexikanska staden Cancún med start på måndag den 29 november. Det berättade miljöminister Carlgren (C) på en pressträff på måndagen.
– EU är berett att gå med på en förlängning av Kyotoprotokollet – men bara om andra länder också kliver fram, sade Carlgren.
Kyotoprotokollet är det enda bindande avtal om begränsningar av utsläpp som finns i dag. Problemet är att de största utsläppsländerna USA och Kina inte har tagit på sig några åtaganden enligt avtalet. Dessutom upphör de nuvarande villkoren att gälla år 2012.
– Ett villkor från vår sida för att förlänga Kyotoprotokollet är att vi hittar en lösning på det stora överskottet av utsläppsrätter. Men framför allt handlar det om vilka åtaganden andra länder tar på sig, sade Carlgren.
DN.se: Vilken typ av åtaganden handlar det om?
– En nyckelfråga är om vi kan få USA och andra att bekräfta de bud om minskade utsläpp som de lade fram i Köpenhamn. De måste bli en formell del av FN-förhandlingarna så att vi senare kan få länderna att höja sina ambitioner.
Carlgren syftar på det som brukar kallas Köpenhamnsackordet, som egentligen bara är en lista med olika länders frivilliga åtaganden om minskade utsläpp. Dokumentet kom till som en uppgörelse mellan ett begränsat antal stats- och regeringschefer utanför det reguljära FN-maskineriet. Det har därför än så länge oklar rättslig status.
Den politiskt svåraste nöten att knäcka även denna gång är enligt Carlgren hur man ska få USA och Kina att binda sig vid konkreta mål. Ett moment 22 råder där ingendera parten är beredd att rucka på sin position om inte den andra gör det.
Något stort nytt klimatavtal blir det inte i Mexiko, kanske inte ens i Sydafrika nästa år, menar Carlgren. Däremot tror han att framsteg är möjliga i flera mindre, konkreta frågor. Det handlar om finansiering av anpassning till oåterkalleliga klimatförändringar, överföring av teknologi till fattiga länder och minskade utsläpp genom begränsning av skogsskövling.
En annan nyckelfråga är enligt Carlgren att ländernas rapportering om utsläpp blir mer transparent.
– Jag tror att vi får se ett politiskt spel där transparensen, som i-länderna vill ha, ligger i ena vågskålen, och den gröna fonden med klimatbistånd, som u-länderna vill ha, ligger i den andra, sade Carlgren.
Miljöministern framhöll att Sverige parallellt med FN-förhandlingarna jobbar längs andra spår. Ett är att formulera en plan för hur EU ska kunna höja sin ambitionsnivå från 20 till 30 procents minskning av utsläppen 2020, jämfört med 1990 års nivå.
Ett annat är diskussioner med vissa särskilda länder som Carlgren kallar ”klimatambitiösa” om vad som kan göras. Här finns på EU-länder som Tyskland och fattiga afrikanska stater som Mali.