Årets naturfotograf Terje Hellesø erkände nyligen att han klistrat in sällsynta djur från internet som motiv i sina naturbilder. Det är en skandal av rang och en knäck för tilltron till naturfotot. Men bakom all tragik finns också en vacker berättelse om hur samhällets olika delar tagit hjälp av varandra för att kollektivt vaska fram sanningen.
En berättelse i tre akter om en journalist, en jägare, några flashbackare och ett gäng riksmedier.

Allt börjar när en journalist ringer upp jägaren Gunnar Glöersen. Det gäller den stilbildande fotografen Terje Hellesø och ett lodjursfoto. Journalisten tycker att lodjuret ser märkligt ut och vill ha en experts åsikt. Jägaren kan inte ge något tydligt svar, journalisten tappar intresset och samtalet avslutas. Men jägarens nyfikenhet är väckt och han klickar in på fotografens hemsida. Här finns flera konstigheter. Som fotot på mårdhund i en skog där mårdhund inte finns. Eller att fotografen påstår sig ha mött fler lodjur på nio månader än vad jägaren har gjort under 52 år. Jägaren öppnar sin blogg och skriver en bloggpost om saken.

Dagarna som följer skapar bloggposten en jättedebatt. På fotoforum kokar det av engagemang. Skulle verkligen en så erkänd fotograf kunna klistra in motiv i sina bilder?

Flashback, Sveriges största och mest bespottade forum, vaknar. Här möts arbetslösa och läkare under konstiga pseudonymer och diskuterar i skydd av absolut anonymitet. En diskussionstråd om fotona startas och snart hittar ”Micke-pickepö” bevis. Han har googlat och hittat en mårdhundsbild från nätet som är en exakt kopia av den som syns i Hellesøs foto. Beviset är dräpande och ger energi till övriga på Flashback. En armé av frivilliga med CSI-drömmar sluter upp och på bara några timmar hittas nya avslöjanden. Användaren ”Blonco” hittar bevis på att även lodjur är inklistrade motiv från internet. Till och med den lodjursbild som Naturvårdsverket använt för att presentera ”Årets naturfotograf” är inklistrad från en amerikansk bildbank.

Slutligen kommer riksmedier inridandes och ger röst och räckvidd åt hela storyn.
Terje Hellesø erkänner allt och en av Sveriges största foto- skandaler är ett faktum. Och i går eftermiddag rapporterade TT att Hellesø fråntas priset som ”Årets naturfotograf”.

När ridån går ner blir inte bara tragedin tydlig, utan också hur viktiga alla beståndsdelar var för avslöjandet. Den ensamma journalisten hade inte klarat det själv, inte heller jägaren utan Flashback och någon räckvidd hade inte nåtts utan medierna.

Det är ett exempel på en ny journalistik där vi står i positivt beroende av varandra. Ett slags kedjereaktion av rättfärdighet där drivkraften inte ligger i om vi kallar oss journalister, utan att det som försöker döljas i mörker mår bra av att komma i ljus.
Kanske kan vi se det som att vi tar ett gemensamt ansvar för att göra både världen och samhället bättre. Det tror jag till och med Terje Hellesø uppskattar – även om det smärtar för honom just nu.