Kvinnor patrullerar gatorna i irakiska Kurdistan

- Ni är kvinnor, men inga vanliga kvinnor, eftersom ni kommer att bära vapen och slåss.

Det är de första ord som irakiska Kurdistans nyrekryterade kvinnliga polisaspiranter får höra. Och efter 45 dagar av militär drill är de kurdiska flickorna redo att sätta sig på skolbänken.

På en solstekt asfaltplan i norra Irak ägnar sig ett trettital uniformerade unga kvinnor åt sin svettdrivande förmiddagsträning. Exercisen är hård, det manliga befälet ryter order på order, och truppen följer lydigt och taktfast.

Det vi bevittnar är ett för den islamiska världen ovanligt, för att inte säga unikt, fenomen. Sedan några år utexamineras kvinnliga poliser på polisakademin i Erbil. Det är snudd på revolutionärt i ett samhälle där kvinnor oftast är helt osynliga i offentligheten.

I en annan ände av Erbil träffar DN två av de färdigutbildade poliserna. Heeman Jalal Abdullah är poliskapten och ägnar mycket av sitt arbete åt att utreda hedersmord på unga flickor. Hennes syster Cheeman Jalal Abdullah utmanar ingrodda attityder genom att vara chef för en grupp manliga trafikpoliser i Erbil.

Uttrycker man det mer högstämt handlar det om två unga kvinnor som var och en ger sitt bidrag till att omvandla det djupt konservativa kurdiska samhället, som traditionellt inte har gett stort utrymme för självständiga kvinnor. Men varken Heeman eller Cheeman verkar tycka att de har gjort några märkvärdiga livsval.

Heeman möter oss i en kraftigt befäst polisstation i den kurdiska regionens huvudstad Erbil. Att säkerheten är stenhård beror på det ständiga terrorhotet från extrema sunnimuslimska grupper, både arabiska och kurdiska. Så sent som i maj detta år sprängde sig en självmordsbombare utanför det kurdiska självstyrets inrikesministerium och tog ett 30-tal poliser och civila med sig i döden.

- Att bli polis var en utmaning för mig. Jag tänker inte så mycket på att jag är kvinna här, jag ville specialisera mig efter min universitetsexamen i kemi och använda den till något konkret, säger Heeman och rättar till sin färgglada huvudduk.

Under utbildningen kände hon inte av någon fientlig attityd från de manliga kamraternas sida.

- Visst var det ett lite känsligt läge och det fanns till en början kanske en del missunnsamhet, men det gick över. Framåt examensdags hade vi blivit vänner allihop, säger Heeman.

Men det som var tuffast för henne låg på ett annat plan:

- Jag insåg att jag var tvungen att själv ta itu med problem, att det inte gick att lämna över det till någon annan.

Hon kom till ett arbete där hennes kunskaper i kemi kom till sin rätt: den kriminaltekniska avdelningen. Ett stort inslag i arbetet är att undersöka kvarlevor från offren för Anfal-kampanjen, Saddam Husseins massaker på mer än 100.000 kurder under slutet av 1980-talet. Nya massgravar hittas fortfarande regelbundet.

En annan sida är att åka ut till "färska" brottsplatser och genomföra tekniska undersökningar, ofta i samarbete med rättsmedicinska experter. Ofta rör det sig om mördade kvinnor, och då är det till 90 procent hedersrelaterade våldsbrott, säger Heeman.

Flickor och unga kvinnor mördas av nära släktingar för att de på något sätt - oftast på grund av icke godkända kärleksrelationer - dragit skam över släkten eller familjen.

- Under förra året anmäldes i Erbilområdet lite över 70 mord, och nästan alla var hedersmord.

Det mest typiska fallet är en tonårsflicka som har mördats av sin far, farbror eller bror. I mer än 90 procent av fallen finns inga vittnen - eller snarare är vittnena rädda för att ställa upp eller avstår av lojalitet mot släkten.

Ibland tvingas flickan ta sitt liv, eller så kamoufleras ett mord som självmord. På senare tid har det blivit allt vanligare att flickor bränner sig själva till döds, eller att det framställs som om de gjort det för egen hand. Där kan Heemans kriminaltekniska undersökning ge svar på om det var ett mord eller ett självmord.

- Det är förstås hemskt sorgligt, det gäller ju unga flickor. Men jag kan inte tillåta mig gå för mycket in i känslor, för då skulle jag inte klara arbetet.

Systern Cheeman har haft sin tjänst inom trafikpolisen i sex månader, efter att hon tog sin examen. Hon formulerar sin uppgift på ett politiskt medvetet vis; att ett modernt samhälle behöver använda sig av alla krafter.

I början bestod arbetet av vardagliga saker som att dela ut böteslappar till felande bilister. För många var det en sensation att bli stoppad av en kvinnlig trafikpolis.

- När de såg mig först verkade de chockade, men efter en stund accepterade de mig.

Numera har hon gått över till inre tjänst, är ensam kvinna på stationen och chef över 24 manliga poliser. Hon ägnar en del av sin tid åt att utveckla ett datorstött program för körkortsutbildning efter en koreansk förlaga.

- Mitt liv har ändrats, det är en utmaning som jag älskar, säger hon och det går inte att ta miste på hennes entusiasm.

Att Heeman och Cheeman kom in på polisbanan var inte enbart en slump. Deras far var nära vän med chefen för polisskolan i Erbil, och när denne en gång var på visit hemma hos familjen berättade han om den nya möjligheten för flickor att bli poliser. Han uppmuntrade dem att söka in, vilket de gjorde - om än först efter att pappa gett klartecken. Båda klarade intagningsprovet galant.

- Det är ett moraliskt framsteg, ett tecken på civilisation, att vi har flickor som deltar här på lika villkor som pojkarna. Jag följer dem och jag är mycket stolt över dem, säger skolans chef, polisgeneral Wreai M Abdullah.

Han prisar de unga kvinnornas mod att ta ett så riskabelt uppdrag i en region som visserligen är Iraks fredligaste, men där friden när som helst kan brytas av ett våldsdåd.

För drygt ett år sedan utsattes Wreai M Abdullah för ett bilbombsattentat när han var på väg till jobbet. En ren tillfällighet räddade hans liv: just då bomben exploderade trängde sig en annan bil före honom. Den bilens förare dödades. Kort därefter grep säkerhetstjänsten terroristerna - tre medlemmar i den islamistiska extremistgruppen Ansar al-Sunna.

Programmet för att utbilda kvinnor till poliser introducerades för fyra år sedan, berättar inrikesminister Karim Sinjari i irakiska Kurdistans regionala regering (KRG).

- För första gången i Iraks historia har vi fått kvinnliga poliser, säger han stolt.

Det finns två utbildningslinjer: den ena, en åttamånaderskurs, är för dem som har en akademisk examen - de blir polisbefäl. Och så finns en vanlig, treårig polisutbildning, där aspiranterna rekryteras direkt efter gymnasiet. Antalet kvinnliga elever har ökat stadigt år för år - första året var de 6-7 och i år kommer 25 kvinnliga poliser att utexamineras.

I det traditionella kurdiska samhället är det egentligen något oerhört som är på väg att hända: kvinnorna arbetar på samma villkor som männen. Det gäller också sådant som gatupatrullering.

- Det finns en uppfattning att kvinnorna i detta land befinner sig under stort tryck och är förtryckta, och visst förekommer hedersmord och annat elände, men bilden är inte entydig och situationen har förbättrats, säger Karim Sinjari.

Han understryker att det på Saddam Husseins tid ännu gavs kraftig "rabatt" - eller rent av amnesti - för hedersmord. Men mord är alltid mord, är nu den officiella synen i Kurdistan. Sedan flera år är hedersmord därför lika straffbart som alla andra mord. Det anses ha bidragit till att hedersvåldet, åtminstone det registrerade, har minskat.

- Men det är klart att vi inte kan bli som Sverige på några få år, säger Karim Sinjari.

Han kan jämföra, eftersom han arbetade som socialsekreterare i Sverige under flera år. Med sitt perspektiv vet han att attityderna bland många kurdiska män till självständiga kvinnor är - milt uttryckt - sammansatt.

- Jag arbetade som socialsekreterare i Sverige, och jag såg hur svårt det var för många män att anpassa sig till ett liv mellan fyra väggar, när hustrun var ute i arbetslivet.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut