Nätmobbning

"Jag har följt er artikelserie om mobbning via nätet med stort intresse. Jag anser att det till stor del är vi vuxna som har skapat fenomenet. Dels är det vi som skapat våra sjuka skönhetsideal. Dels är det allt för många föräldrar som inte kan eller orkar engagera sig i sina barn utan
tycker att det är bekvämt att de sitter framför datorn. Tyvärr är det allt för många som använder tv och dator som barnvakt. Om alla kommuner kunde erbjuda ordnad verksamhet för de unga och föräldrarna gav sina barn mer tid skulle färre unga behöva internet för att umgås. Det är faktiskt vi vuxna som har ett ansvar för att barn och unga har
trevliga saker att syssla med på fritiden."
Elisabeth Fernström

Om intervjun med 12-åriga Jessica, med rubriken Håll käften, jävla bitch:
"Ett ögonblick började jag undra om det var mig och mitt barn ni skrev om.
Just så har jag upplevt det. Och just så komplicerat som artikeln skildrar: det kan vara otänkbart att avstå från detta sociala samspel, även för den som kallas fula saker eller får höra att den är fult klädd. Det kan
kännas som ett straff att inte få utsätta sig för eländet. Skolans passiva hållning är kanske ibland skenbar, visst görs en del - men
jag tror att det handlar mycket om att vuxna helst inte vill veta och förstå. Liksom folk inte VILLE veta något om koncentrationslägren: väldigt många som anade eller visste något blundade med hjärnan och förträngde det
i stället för att ta reda på mer och tvingas leva med kunskapen, eller ställas inför ett moraliskt krav att göra något. Så straffas barn (som kanske varit skötsamma och trivts i skolan) mångdubbelt: mobbning eller tillmälen, vantrivsel överallt för att man mår dåligt (och kanske inte orkar eller har lust att jobba med skolarbetet mer), sviks av proffsen i skolan som inte ser dem, deras sociala liv
inskränks av föräldrarna... Och även de som inte är direkt utsatta påverkas av klimatet i skolan - någras vantrivsel och brist på koncentration ökar stökigheten och stressen - ond cirkel. Skolplikt i nio år innebär ett oerhört tvång mot individer. Det måste
uppvägas av en verkligt bra skola, där det finns möjlighet att lära, utvecklas, träna på respektfullt bemötande och ett gott samspel. Även i de högre klasserna.
Det sociala spelet i skolan är det viktigaste - kunskaper går att ta igen, men det är oerhört svårt att reparera skador på självförtroendet och inlärda felbeteenden (blockeringar, koncentrationssvårigheter, "hafs och
dålig stil", olämpligt språkbruk...)
Och svårt att gå från "kaxig" till "trevlig", man har ju passerat en massa trösklar redan. Jättesvårt även om man försöker!!! Vid det laget är man kanske också fast i sin egen och andras bild av hur man är? Små saker som hjälpt oss lite grann:
* Får du tillfälle att sitta bredvid barnet vid datorn ibland, och se vad som faktiskt skrivs, så gör det. Blunda inte för vad ditt eget barn bidrar med.
* Försök skapa långa återhämtningstillfällen - resor, vara på landet, göra
saker tillsammans så man inte har tid att chatta eller SMS:a.
* Tala med lärare eller annan skolpersonal som barnet verkar känna sig sett
av. Berätta så tydligt som möjligt om din upplevelse och fråga om han/hon,
som barnet verkar ha förtroende för, vill försöka vara extra uppmärksam.
Det är inte säkert att vederbörande kan se något, för förtroendet handlar
kanske om att i den personens närhet är klimatet ett annat - där frodas
inget maktspel - men det är viktigt att signalera till skolan om att det
faktiskt inte fungerar bra. Inte en gång, utan igen och igen och igen. För
skolans personal och ledning är så överlupna med arbete att de kan missa -
eller välja att inte se - ytterligare problem."
Förälder, Stockholm

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut