Denna typiskt korporativa insats av samförståndets Sverige under de "revolutionära" åren 1968-70 berättas långt och invecklat om i Rolf Ekéus säkerhetspolitiska rapport.

Bakgrunden var att Sverige var först i världen med att beställa en ny och bärbar luftvärnsmissil med den amerikanska beteckningen "Redeye" och den svenska "Robot 69". Försvarsbeställningen råkade sammanfalla med att dåvarande utbildningsministern Olof Palme i februari 1968 gick i fackeltåg på Stockholms gator med Nordvietnams Moskvaambassadör i protest mot USA.

Några månader tidigare hade Sverige lämnat sin hemliga anpassningen till förbudet att exportera civil teknik till kommunistländerna. Inget av detta var populärt i USA där en del politiker lade ihop två och två och började misstänka att Sverige skulle förse USA:s fiender Nordvietnam och gerillarörelsen Viet Cong (FNL) i Sydvietnam med missiler avsedda att skjuta ned lågtflygande bombplan och helikoptrar.

I en undersökning från det amerikanska utrikesdepartementet slogs dock fast att Sverige knappast hade några sådana avsikter. Särskilt inte som den svenska officerskåren var starkt antisovjetisk, antikommunistisk och provästlig. Dessutom höll ju den svenska militärledningen kommunister borta från officersyrket.

Till slut beslutade USA:s försvars- och utrikesministrar ändå att leveranserna skulle skjutas upp, och när Sverige erkände Nordvietnam diplomatiskt var det nära att affären helt stoppades.
När det stod och vägde for LO-ordföranden Arne Geijer över till USA för att stilla oron, industrimannen Marcus Wallenberg for i skytteltrafik och överbefälhavaren Stig Synnergren gjorde ett långt besök i Washington sedan Olof Palme uppmanat honom att upprätthålla de militära kontakterna eftersom Palme själv var i gräl med politikerna.

Besökarna fick USA att besinna sig och inse att Sveriges militära och geografiska betydelse övervägde. Sommaren 1970 fick svenska arméförband sin "Robot 69". Allt hölls förstås hemligt, både på svensk och amerikansk sida.