DN träffade Ulf Östenius i Blå hallen några timmar innan gästerna gjorde entré.
- Jag sov faktiskt hemma hos mamma i natt, jag har ju småbarn hemma, sade Ulf Östenius som inte ville riskera att komma till jobbet outsövd en dag som i går - hans andra år som högste ansvarig för den nobla middagen.
I Blå hallen, som smyckades och dukades redan under tisdagen, var vitt det genomgående temat.
Tanken var att skapa känslan av snödrivor längs med de minutiöst dukade borden De vita blommorna - som traditionsenligt flugits in från italienska San Remo hade effektfullt kombinerats med svensk vitmossa.
Före middagen trängdes studenter med gamla Nobelpristagare, partiledare, diplomater och fallskärmsdirektörer i garderoben. Miljöpartiets Maria Wetterstrand glittrade i mörkröd klänning. Bland potentaterna pilade Securitasvakter med snäcka i örat och bister min.
Säkerheten för att komma in var rigorös. Alla kontrollerades mycket noga med inbjudningskort mot id-kort.
Hemmastadd i Blå hallen var diplomaten Sverker Åström.
- Jag har väl varit här en tjugo gånger.
I vimlet såg DN en vilsen person i kavaj, bryter man mot dresskoden frack sticker man ut bland de andra pingvinerna.
Det var Magnus Lindgren, jazzsaxofonist och kompositör som tillsammans med sin sambo, sångerskan Rigmor Gustafsson, stod för delar av underhållningen. Han framförde elegant jazz, i spannet mellan kammarjazz och storbandsjazz. Rigmor Gustafsson både sjöng och jojkade. Det senare för att stödja det norrländska temat.
Den mycket långhårige percussionistens ivriga musicerande väckte munterhet runt borden. Bakom bandet på stora scenen sköljde en mycket suddig videoinstallation fram, det såg ut att vara vågor på en strand.
Prick klockan sju började processionen ner till honörsbordet. I tåget syntes kungen och drottningen, statsministern och hans nya hustru, ett gäng ministrar och övriga delar av kungafamiljen. De tågade utmed Gyllene salen och ner för trappan. Den ska var byggd så att man ska kunna gå snyggt i den, men det gjorde inte riktigt alla. Förra årets sensation: prinsessan Madeleines dekolletage var denna gång täckt av ett tunt flor. Det gick ändå ett sus genom gästerna när hon släntrade ned för trappan.
Maten då?
Jo den var traditionell, på gränsen till stadshotellstrist. Förrätten bestod av svenska delikatesser. Löjromscheesecake, gravlax med gurka och salladslök, havskräfta med jordärtskockspuré och kvibille på kavring. Högt betyg går till havskräftan med jordärtskockspuré, en elegant välfungerande rätt. Det kan väl sägas om de andra också, men av det nya spännande svenska köket smakade vi inte mycket. Gravlaxen var dock även den en hit.
Huvudrätten pärlhöna med grönsaksragu och potatisterrin var inte heller den någon sensation. Den kom ljummen och räddades fullständigt av svampsåsen på karljohan och murklor. Vinservisen hade nya rockar, vinröda med Stadshustornet på de gyllene knapparna. De var snabba, men deras kunskaper om maten var mycket begränsade. Eftersom menyn på franska var mycket knapphändig svävade de flesta därför i stor okunskap om vad som fanns på tallriken. Vinet till huvudrätten däremot var ett storslaget pampigt vin som tog spjärn mot pärlhönan utan att på något sätt radera den.
Till suggestiv musik och med kolsyrerykande gjorde så servitörerna åter entré i trappan.
Den rätt de hade med sig var en mumsig historia bestående av en chokladmousse uppstagad med gelatin. I mitten låg en likörmedaljong och till det fick vi citrussallad på marinerad apelsin och grapefrukt. Mycket högt betyg utdelas till Operakällaren dessertmästare Magnus Johansson som skapat rätten.
DN passade på att gå en lov runt honnörsbordet och här är våra intryck:
Göran Persson såg ut att uppskatta att lyssna på kronprinsessan Victoria som talade med stor inlevelse. Prinsessan Christina däremot såg en smula övergiven ut, hennes bordsgranne litteraturpristagen John M Coetzee verkade föredra att tala med nobelpristagen i kemis fru Mary Agre. Talman Björn von Sydow satt en smula böjd över prinsessa Lilian som såg förtjust ut. Wallenbergbossen Jakob Wallenberg mådde bra nästan längst ut på ena sidan. Nya statsministerfrun Anitra Steen såg inte ett dugg bortkommen ut i sin ljusa klänning mittemellan två pristagare.
För er som undrar så är det helt okej att röka till kaffet på Nobelfest, huruvida statschef tog ett bloss eller inte vet vi tyvärr inte. Så följde tacktalen och den tävlingen vann Coetzee med ett mycket elegant tal om vad mamma hade tyckt om ha fött fram en Nobelprisvinnare.
Klockan 22:25 blåstes så en fanfar och då reste sig först statschefen upp och därefter alla andra i Blå Hallen. Under ganska töntig orgelmusik tågade så honnörsbordet upp i gyllene salen och dansen kunde börja.