Frågvisa reportrar i trädgården, detaljer ur hemlivet och privatekonomin över hela tidningsuppslag, och till slut en avgång - det är bakgrunden till att den moderate Sten Tolgfors plötsligt fick sitt drömjobb efter lång och trogen tjänst i riksdagen.
Ändå hävdar han att han inte påverkats ett dugg av det som hänt.
Men han har bett sina anhöriga att inte yttra sig om honom offentligt. Hans pappa Sture Tolgfors avböjer mycket vänligt att tala med DN eftersom han lovat sin son att låta bli. Och under DN:s intervju närvarar hans pressekreterare, för säkerhets skull utrustad med en extra bandspelare.
Sten Tolgfors ger intryck av att vara på helspänn.
En av hans närmaste vänner, det moderata landstingsrådet Kent Persson i Örebro, berättar att Sten Tolgfors känner politikens villkor och har lärt sig att inte tänka högt. Han är mycket korrekt och kontrollerad, men bakom fasaden finns en varm, omtänksam och humoristisk människa.
Det sista stämmer inte med den offentliga bilden av Sten Tolgfors.
En stund efter halv åtta på kvällen under hans livs stora dag, den dagen när han efter mer än ett halvt liv i moderaterna utses till minister, passerar han en teve och får höra Rapports politiska kommentator K G Bergström berätta att Sten kallas "Torrfors" av vissa partikamrater.
Vad tänkte han då?
- Jag har aldrig hört den kommentaren själv, men säger han det så är det väl så. Jag har ingenting emot att bli betraktad som att jag tar mitt förtroendeuppdrag på allvar. Man får låna sin uppgift av väljarna vart fjärde år, och det kräver ett stort mått av allvar, säger han.
Sten Tolgfors må stämma in på bilden av den strikte och kontrollerade riksdagsmannen, men han är en ovanlig politiker på andra sätt. Han har ett förhållande till de människor som bor i hans valkrets som mer påminner om brittiska politikers. Enskilda människor ringer honom och ur deras historier om sina vardagsbekymmer har några av de frågor Sten Tolgfors engagerat sig allra starkast i runnit fram.
En kväll ringde till exempel en förälder till ett multihandikappat barn på den lilla statliga specialskolan Ekeskolan, som hotades av nedläggning.
Samtalet ledde till att Sten Tolgfors med oerhörd frenesi började driva kravet på att skolan skulle få vara kvar, tvärtemot inte bara sitt eget parti utan samtliga riksdagspartier.
Moderaterna hemma i Örebro suckade ofta åt hans ständiga tjat om denna skola med omkring 40 elever. Sten Tolgfors förklarade att just den här frågan rymde så många viktiga principer om människors valfrihet. Och nu, efter regeringsskiftet, har han nått sitt mål när skolan åter får bli ett internat.
I början av Sten Tolgfors politiska karriär ringde också en mamma till en flicka som under flera år blivit mobbad i sin skola.
- Hon var helt förtvivlad över att hennes dotter inte fick någon hjälp. Och när mamman hade engagerat sig för att hjälpa dottern kom hon själv i konflikt med skolan. Jag började titta på frågan och ju mer jag grävde, desto mer hittade jag. Jag upptäckte till min fasa att det är hundra tusen barn som blir mobbade varje år. Och de har syskon, föräldrar, farmor, farfar - det är kanske en halv miljon människor som är berörda. Vi talar om det kanske största folkhälsoproblemet bland barn och ungdomar över huvud taget. Och det har inte varit en politisk fråga över huvud taget. Detta trots att det finns vetenskapligt utarbetade metoder för att minska mobbning dramatiskt.
På liknande sätt har människor ringt och fäst hans uppmärksamhet på hur barn skickas till koranskolor i Somalia och fråntas sina pass. Och på hur kvinnor kränks i rättsprocessen i Nigeria. Frågorna är lätta att spåra i den mängd av motioner han skrivit och frågor han ställt i riksdagen och i tidningsarkiven. Han återkommer till dem i debatter och inlägg med en druckens envishet.
- Jag tar det som en komplimang att människor väljer att berätta sådana saker för mig.
Sten Tolgfors är bekväm med de nya moderaternas profil. Han påminner faktiskt om sin partiledare i sitt kontrollerade, lyssnande och lågmälda sätt. Ibland klär han sig likadant också. Mörk kostym, röd slips. Såväl Reinfeldt som Tolgfors har dessutom varit elevrådsordförande och satt upp spex på sina skolor.
Roten till Sten Tolgfors politiska engagemang är hans tid i Röda korset. Där hamnade han efter att ha vägrat bära vapen under sin militärtjänstgöring. Då var han av moraliska skäl emot att döda andra människor. Efter militärtjänsten arbetade Sten Tolgfors vidare på Röda korset i Örebro, med internationella frågor. Han ansvarade också för insamlingsverksamheten.
- På förmiddagen fick jag höra om världens elände och problem men på eftermiddagen kom dussintals ungdomar in för att lägga hela sin fritid, hela sitt engagemang, på att hjälpa andra. Vi ställdes inför frågor av typen: "Om man vet att fem kronor räddar ett barns liv, när slutar man då att samla in pengar? Klockan fem? Sex? Senare?" Kraften i det ideella engagemanget formade hela min syn på världen.
Det var också där som Sten Tolgfors förändrade sin syn på våldsanvändning på ett så dramatiskt sätt att han några år senare flyttade in som sakkunnig åt den dåvarande moderate försvarsministern Anders Björck.
- En dag kom det in en kurdisk kille på kontoret. Han visade mig ett stort antal bilder från Halabja, där Saddam Hussein hade gasat och sprängt ihjäl flera tusen civila kurder. Då såg jag att idealismen inte räckte, att det finns krafter i världen som är onda och som man inte passivt kan åse. Att se ondskans fulla kraft blev för mig livsförändrande.
Sten Tolgfors satsade på allvar på sin politiska karriär och förutom sina universitetsstudier och Röda kors-arbetet har han ägnat hela sitt vuxna liv år det.
Men hans kritiker tror att Röda kors-idealismen kommer att skapa problem nu när han ska hjälpa företag att kränga varor till såväl demokratier som diktaturer runt om i världen.
Den tidigare ordföranden i riksdagens utrikesutskott, Urban Ahlin (s) har sagt att Sten Tolgfors kommer att få det svårt som handelsminister:
"Han har varit riksdagens tydligaste kritiker av satsningar på handel med Kina, den som stått hårdast för linjen att Kina är en kommunistisk diktatur. Nu kommer han in i verkligheten, att vara handelsminister handlar om realpolitik. Är han lika principfast som tidigare mot Kina så är jag lite skeptisk. Sverige behöver den kinesiska marknaden."
Sten Tolgfors har redan träffat sin första kinesiska delegation, en grupp tjänstemän och affärsmän från Kanton.
Tog du upp frågan om demokrati och mänskliga rättigheter med dem?
- Nej, där handlade det mer om sociala villkor i arbetslivet. Dödsstraff är inte frågor som affärsmän från Kanton hanterar, de kraven ska adresseras till dem som har den politiska makten.
Som handelsminister blir han också ansvarig för vapenexporten, och han ska bistå försäljningen av Jas Gripen. Hans goda vän och exhustru arbetar just med Jas.
- Ja. Jag har nämnt det för berörda personer på departementet. Jag varken kan eller vill hindra henne från att göra sin karriär, sex år efter att vi gått skilda vägar.
Han vill inte svara på huruvida han kommer att luckra upp de svenska reglerna för export av försvarsmateriel.
- Nu pratar du om de allra svåraste och känsliga frågorna i svensk politik, säger politikern som lärt sig att aldrig tänka högt.