Lämna eurosamarbetet och inför hårdare gränskontroller.

Med dessa slagord hoppas Marine Le Pen och hennes parti Front National vinna det franska presidentvalet i april. Hon ligger just nu på tredje plats i opinionsmätningarna med endast socialisten François Hollande och den konservative Nicolas Sarkozy (UMP) före henne.

Strategin för att vinna valet går ut på att hon ska ”avdemonisera” partiet och städa bort det negativa arvet efter sin pappa Jean-Marie Le Pen som bildade det främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska partiet år 1972.

I en genomgång som den franska tidningen Le Monde gjort av det som pappan offentligt sagt och skrivit mellan 1983 och 1996 så angriper han judar i 59 procent av uttalandena och muslimer kritiseras i 34 procent av hans tal och skrifter.

När jag intervjuade pappan, fallskärmssoldaten, advokaten och dåvarande partiledaren för Front National Jean-Marie Le Pen i slutet av 90-talet var han på ett fruktansvärt humör. Han hade just fått en villkorlig fängelsedom, böter på motsvarande 25 000 kronor och stängts av från alla officiella uppdrag i två år efter att ha tryckt upp en politisk motståndare, socialisten Anette Peulvast, mot en tegelmur.

Några månader innan hade han dömts av en domstol i Nanterre till böter och skadestånd på 500 000 kronor för att han påstått att nazisternas gaskammare under andra världskriget bara var ”en historisk detalj”.

Han bullrade högljutt och hotfullt när mina frågor blev obekväma. Och trots att han talar utmärkt Oxfordengelska framhärdade han i att tala så svår och byråkratisk franska som möjligt för att jag skulle komma av mig.

För första gången i mitt yrkesliv kände jag att intervjun inne på hans kontorsrum höll på att utvecklas till en kamp där det handlade om vem som var fysiskt starkast. Men det blev inget handgemäng.

– Mig kan de stoppa, men inte mina idéer. Allt är en komplott mellan frimurare i statsförvaltningen, folk i rättsapparaten och andra som försöker få bort oss från politiken. Vi svartmålas ständigt som ett rasistiskt parti. Propagandan mot oss är vulgär, lögnaktig och dessutom ärekränkande. Det är vår nationalistiska uppfattning som misstolkats som rasistisk, sade han.

Även om dottern Marine Le Pen beskrivs i fransk press som ”le pit-bull blonde” så försöker hon nu tona ned den aggressiva attityden och i stället framstå som en respekterad politiker. Om hennes pappas stil var lik en hysterisk amerikansk tv-pastor så är hennes mer att vara som en lyssnande pratshowvärd.

Men hennes politik har mycket gemensamt med pappans och bygger, som tidigare, på minskad invandring och stärkt nationell identitet. Här finns också kampen mot arbetslöshet och löner som inte går att leva på – men det gäller bara franska medborgare och inte utlänningar.

Och precis som hennes pappa ser hon komplotter överallt. Förra veckan framställde hon sig själv som ett offer för en ”odemokratisk konspiration” riggad av den sittande presidenten Nicolas Sarkozy. Trovärdigt? Inte om man frågar mig.