I fjol började Yale-universitetet lämna tillbaka Machu Picchus skatter till Peru. De fördes till USA åren före första världskriget av arkeologen och äventyraren Hiram Bingham, som grävt fram dem.

De flesta av oss tycker att det är rimligt. Men vilken är preskriptionstiden för nationella rån? Och skall rovet återbördas till det drabbade folket, eller till dem som i dag råder över brottsplatsen? Borde Pergamonfriserna i Berlin återlämnas till Grekland eller till Turkiet? Eller inte alls?

Pergamonfriserna torde ha rekordet när det gäller klenoder på villovägar. Pergamon, norr om Izmir i dagens Turkiet, var en av antikens rikaste stater. När tyska arkeologer började gräva ut lämningarna hade den osmanske sultanen Abdülhamit II inget emot att klenoderna fördes ur landet och installerades i ett pampigt museum i Berlin, där de förblir en av stadens attraktioner.

Efter nazismens sammanbrott 1945 plundrades de tyska museerna och väldiga skatter skickades till Sovjetunionen (liksom nazisterna plundrat ryska muséer åren före). Pergamonfriserna fördes med tåg österut, för att ingå i ett segermonument till Stalins ära. Det blev aldrig av, och Stalins efterträdare Chrusjtjov skickade det mesta av krigsbytet tillbaka till museet i Östberlin 1958.

Pergamons, Assyriens, Babylons och Egyptens reliker är föredömligt presenterade av de systematiska tyskarna. Borde de skickas tillbaka till länder som härjas av strider och explosioner?

Kanske var det tur att tyskarna samlade ihop Pergamons skatter och ställde ut dem, hellre än att de skulle sjunka ännu djupare i myllan.

Engelsmännen påpekar att Parthenonfriserna från Aten, som fördes till London för två hundra år sedan, skulle förstörts av den moderna smogen om de inte brutits loss.

När jag talade med en peruansk historiker överraskade han mig: ”Det är dyrt och krångligt att hålla Machu Picchus 5000 föremål tillgängliga för forskarna. Jag tvivlar på att Peru har resurser att göra det lika väl som Yale.”

Turisten i Prag stöter ideligen på följande meddelande, på museer och i parker: ”Detta är en kopia. Originalet bortfördes av svenskarna 1648”. Under trettioåriga krigets sista stormiga veckor gav drottning Kristina uttryckligen sina generaler order att roffa åt sig vad de kunde. Om vi tycker att senare stormakter borde lämna tillbaka vad de plundrat – vad borde då Sverige ta sig för med Djävulsbibeln, Silverbibeln och de andra dyrgriparna? Lämna tillbaka dem till Tjeckien? Den nyligen bortgångne Vaclav Havel antydde att det varit passande.

Lustigt nog har Sverige, liksom England i fråga om Parthenon-friserna, värjt sig med argumentet att många av dyrgriparna skulle ha farit illa i Prags smog, och därför passar bäst hos oss.

Att säga sanningen, ”vi har ärligen rövat dem och ni kan glömma dem”, är inte gångbart i vår upphöjda tid.