NEW YORK.
Med sitt stolta motto "All the news that's fit to print" har New York Times satt en ära i att publicera utan hänsyn till några påtryckningsgrupper. Men när USA:s valrörelse trappas upp har tidningen ofrivilligt dragits in som en aktör i kampanjstriderna.
Attacker mot nyhetsmedierna är inget ovanligt i valtider. Men ett och annat ögonbryn höjdes i alla fall när Steve Schmidt, chefstrateg hos den republikanske presidentkandidaten John McCain, nyligen gick till frontalangrepp mot New York Times valbevakning.
Enligt Schmidt bedriver inte New York Times längre någon journalistisk verksamhet, utan tidningen är i stället en ren politisk stödorganisation som "till 150 procent" backar upp den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama.
Schmidts utfall kom efter att Times publicerat flera undersökande artiklar som bland annat kartlagt McCains relationer till lobbyister och andra påtryckargrupper. Eftersom McCain gjort en poäng av att kritisera lobbyister och månat om att framhäva sin egen integritet i sammanhanget var Times granskning ovälkommen, rentav pinsam.
Alla instämmer nu inte i det djupa missnöje som McCains kampanjledning demonstrerat. Kritik mot politisk vinkling kommer från både vänster och höger men för många läsare är ändå New Times en pålitlig och balanserad nyhetskälla som är noggrann med sin faktakoll. Även om ledarsidan följer en liberal linje - vilket är lite till vänster i USA - finns en tydlig ambition om att alla röster ska få höras på nyhetsplats. Smeknamnet "The gray lady" avspeglar också snarast en försiktighet hos en tidning som är redovisande och inte har som främsta ambition att sticka ut.
Få tidningar har heller så stora resurser för att hålla koll på det dagliga nyhetsflödet. Även om sparkrav nu tvingar fram nedskärningar finns en redaktion som nyligen hade över 1.200 medlemmar.
Med en upplaga på över en miljon exemplar på vardagar och närmare en och en halv miljon på söndagar är New York Times USA:s största dagstidning efter USA Today och Wall Street Journal och en av de få som har en riksspridning. Men tidningens inflytande kommer framför allt från dess ställning som nyhetsledare. Sedan länge kollar andra tidningsredaktioner och tv- och radiostationer i USA New York Times som grund för sin egen nyhetsvärdering.
Den makten kan väcka irritation och bidrar till att det kan blåsa hårt kring tidningen, särskilt när uppenbara fel begås, som i samband med skandalen häromåret kring reportern Jayson Blair som avslöjades som en bedragare som hittat på underlag till artiklar. Höga förväntningar leder till större krav.
Men Times blir också måltavla för kritik för att tidningen i delar av ett mer konservativt USA ses som en del av både "östkustetablissemanget" och en arrogant medieelit som lätt blir ett slagträ när populistiska strömningar får fäste.
Men det är inte första gången som tidningen är i blåsväder sedan grundandet 1851. Mottot "All the news that's fit to print" formulerades av Adolph Ochs när han tog över New York Times 1856. Sedan dess har tidningen börsnoterats men den kontrolleras fortfarande av ägarfamiljen Ochs Sulzberger som också hållit fast vid utgivarrollen.
Tidningen har vid ett antal tillfällen utmanat den styrande makten med sin journalistik, som när den 1971 publicerade den hemligstämplade Pentagonrapporten som blottlade officiella lögner om USA:s agerande i Vietnamkriget. En av tidningens allra största framgångar var när USA:s högsta domstol slog fast att president Richard Nixon saknade stöd i konstitutionen när han förbjudit publiceringen.
Koncernen New York Times äger också flera andra dagstidningar i USA, den mest kända är Boston Globe. Därtill publiceras en del av Times material över hela världen i den numera helägda globala tidningen International Herald Tribune med bas i Paris.