Norrköping prövar märkeslöst i liten skala

Det började med att femvägskorsningen vid Skvallertorget som passerades av 20 000 bilar per dygn väntades få en rejäl ökning av cyklande och gående i samband med anläggandet av Campus Norrköping.

Clas Kihlman, trafikingenjör i Norrköpings kommun, berättar:

- Vi ville göra det säkrare för dem.

Korsningen var reglerad med trafikljus och diverse trafikskyltar. Tanken hos trafikplanerarna var att göra trafikflödet trögt så att det inte gick så fort.

Femvägskorsningen byggdes om till en trevägskorsning. Trafiksignaler och skyltar togs bort. I dag finns bara en skylt kvar; en blå som rekommenderar max 30 km/tim. Körbanemarkeringarna togs bort. Torget fick också en upphöjning och smågatsten som tydligt markerade för trafikanterna att här börjar något nytt.

- Utformningen av torget i kombination med högerregel har gjort att våra trafikanter spontant börjat tillämpa blixtlåsprincipen. Slutsatsen är att en utformning som ger låg hastighet gör det väldigt enkelt för andra trafikanter att korsa gatan trots att ingen egentligen har "rätt" till det. Låg hastighet ger möjlighet till ett ökat samspel i trafiken. Det kan sägas vara en av grundtankarna i nollvisionen.

De gående ska ges möjlighet att korsa torget "...utan onödigt dröjsmål...", som det står i kommunens regler och anvisningar för torget som i juridisk mening definieras som "väg".

Hur har det gått med olyckorna under de här fyra åren sedan omgörningen påbörjades?

- Det har gått väldigt bra. Vi har fått en positiv olycksutveckling, vilket innebär att det i genomsnitt sker färre än en lindrig olycka per år på Skvallertorget.

Kan fler kommuner följa exemplet?

- Bara man törs. Det har varit många studiegrupper här. Men det finns en övertro på att regleringar ska lösa alla problem.

Han ser också en tydlig ideologisk skillnad i dagens trafikplanering jämfört med 1950- och 60-talens.

- Oskyddade trafikanter måste också ges en möjlighet att vistas i en trafikintensiv innerstad. Och det ska prioriteras.

Jan Söderström, sektionschef med ansvar för trafik hos Sveriges kommuner och landsting, är optimistisk om Skvallertorget som föredöme:

- Det är ett oerhört spännande exempel. Man har i princip tagit bort all traditionell reglering av trafiken. Poängen med en sådan här utformning är att arkitekturen signalerar att här ska man inte köra fort. Bilar, bussar, cyklister och fotgängare möts på mer likvärdiga villkor.

- Det är viktigt att skapa miljöer som inbjuder till rätt hastighet.

Han för ett resonemang som mer handlar om mänskliga beteenden än om trafiksignaler.

- Det finns en skillnad mellan trygghet och säkerhet. Invaggas man i trygghet så blir man oförsiktig.

Han exemplifierar med övergångsställena. Där inträffar olyckor ofta för att de gående känner sig trygga och går ut utan att riktigt se sig för.

- Ett visst mått av otrygghet leder till högre säkerhet.

Det är vad som händer när trafikanterna uppfattar miljöerna som oreglerade därför att det saknas trafiksignaler och trafikskyltar.

Kan kommunerna ta bort skyltar och signaler på egen hand?

- Ja, det ligger inom ramen för det kommunala självbestämmandet. Varje kommun bestämmer själv hur mycket reglering av trafiken man vill ha. Man kan avstå från att ha massor av lokala trafikföreskrifter och då behövs ju inga skyltar.

Men nyckelordet för en bra trafikplanering är "samspel".

- När man nu bygger om städerna är inriktningen att samtliga trafikantgrupper ska samspela på bra villkor. Lite tillspetsat kan man säga att filosofin för 30 år sedan var att man såg staden som en stor rangerbangård för olika slags trafik där effektiviteten var nyckelordet. Numera är inriktningen i stället att se staden som en mötesplats för människor där olika trafikanter kan funge­ra på ett bra sätt tillsammans.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut