Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter - hem

Niklas Orrenius: I en rättsstat måste poliskåren vara till för alla

Affischerna sitter överallt när jag cyklar genom Malmö. ”EN POLIS ÄR EN POLIS” med feta versaler. Och så längre ner: ”Vi litar inte på dem.” En tecknad polis som med batong pucklar på en människa förstärker budskapet. Jag känner hur kinderna börjar hetta.

Det är lika bra att jag säger det direkt: jag är snutson. Som barn tyckte jag att det var häftigt att mamma var polis. Jag gillade att få gå förbi vakten in i polishuset i Motala, spela innebandy och träffa snälla poliser i uniform.

Med åren har min bild av poliskåren fått gråskalor. Ett stenkast från min lägenhet ligger det polishus där poliser i sin internutbildning för några år sedan använde fiktiva namn som ”Neger Niggersson” och ”Oskar Neger”.

Jag har svårt att glömma filmen inifrån polisbussen under kravallerna på Rosengård, med de aggres­siva replikerna:

”Jag håller med han gubben på Ica i Vellinge: Nu är ni komna till fel kommun! Blattajävlar!” ”Jag ska göra han steril om jag får tag i honom!” ”Han ska ha så duktigt med stryk så han inte kan stå på benen!”

I höstas skrev jag om polisens olagliga registrering av tusentals romer. Jag reste runt i Sverige och träffade oroliga, ostraffade romer vars barn och döda förfäder fanns i polisens datafil ”Kringresande”.

Stockholms förre länspolismästare Gunno Gunnmo skrev att skandalen fick honom att skämmas ”intill gränsen för det uthärdliga”. Men Gunnmo var ett undantag. Många poliser tyckte i stället att rikspolischefens ilska över registreringen var det stora problemet.

En twittrande polis i Malmö hånade öppet kritiken mot registret, under eget namn: ”Det är bara PK-faschister, kulturflummare och polishatare som gapar”, skrev han.

Det hade varit bra om han hade stavat ordet ”fascister” rätt. För det här är alltför viktigt för att hamna på en ytlig skratta-åt-Kling-och-Klang-nivå. Det handlar om något grundläggande: poliskåren i en rättsstat måste vara allas poliskår. Romernas poliskår. Kulturflummarnas poliskår. Även PK-fascisternas poliskår, vilka de nu kan tänkas vara.

Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) sa till mig:

”Jag är en vit kvinna. Jag har aldrig blivit stoppad av polisen. Jag tror inte att det är en slump.”

Inte heller jag blir någonsin stoppad. Synen av en polisbil gör mig trygg. Min barnatro på polisen är solkad, men finns kvar. Men jag lever i en stad full av andra erfarenheter. I en skolkorridor träffade jag Nura, en femtonårig Malmötjej. Hennes dröm om att bli polis försvann när hon såg sin pappa bli brutalt behandlad. ”Det finns många rasistiska poliser”, sade Nura.

De många ”EN POLIS ÄR EN POLIS”-affischerna får mig att tänka på Valon, en ung Malmöpolis med stort hjärta. Över en fika berättade han om en våldsman som spytt ut sin avsky mot muslimer. Han hade vägrat tala med Valon – Valon var ju muslim.

”Att bli dömd på förhand, utan att personen har en aning om vem man är ...” sa Valon sorgset.

Jag önskar att Valon slapp se affischerna på elskåpen i hans hemstad. De dömer ut honom och en massa andra hyggliga poliser, tjänstemän som varje dag gör en viktig samhällsinsats. Jag tänker att vi i en demokrati har en plikt att se poliskåren som en åtminstone potentiellt god kraft. Vad återstår annars? Misstro, medborgar­garden, laglöshet.

Samtidigt är det något annat med affischerna som river i mig. Det är vetskapen om att polis­hatarbudskapet låter sant och rätt för många, och att detta faktiskt grundas i dåliga erfarenheter. Det är insikten om att jag, som aldrig stoppas av polis, inte fullt ut kan förstå. Det är känslan av att samhället faller isär, och att en snutson och kulturflummare inte kan göra något åt det.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.