Stammen uppskattas bestå av 309 föryngringar, det vill säga honor som får ungar. Det motsvarar ungefär 1.700 lodjur allt som allt. Det är så mycket lo det ska finnas i landet enligt de rovdjursmål som klubbats igenom i riksdagen.

– Tittar man tillbaka historiskt minskade stammen just för att man utökade jakten. Trots det så ökar man den nu igen, säger Klas Hjelm, rovdjursansvarig vid Svenska naturskyddsföreningen.

Framför allt ökar jakten i renskötselområdena, från 33 djur förra året till 100 i år. Men det är jakten i de andra länen som Naturskyddsföreningen ställer sig kritisk till. Nyligen hittades snöspår från lo i Skåne, Blekinge och Småland. Det är sensationella fynd som fått forskarna att tala om en milstolpe för den svenska lostammen.

– Vi har i dag lodjur i hela landet. Det har vi inte haft sedan början på 1800-talet, säger Olof Liberg, viltbiolog vid Grimsö viltforskningsstation.

Han är inte kritisk till den utökade jaktkvoten. Lostammens problem i Mellansverige är snarare bristen på bytesdjur, menar han. Enligt Svenska naturskyddsföreningen utökas jakten eftersom lodjurens basföda är rådjur.

– Därför konkurrerar de med jägarna, som får för litet rådjur kvar att jaga helt enkelt, säger Klas Hjelm.

En enda lodjurshona, om den har ungar, kan fälla över hundra rådjur på ett år. Att det blir en konkurrens med jägarna, bekräftas av Jägarnas riksförbund.

– Visst är det ett ståtligt djur med en viss mystik omkring sig. Men jag önskar inget på mina jaktmarker. Säg att vi skjuter 29 rådjur på ett år. Får man in ett lodjur är det ett reellt värde som försvinner, säger Per Wanström, generalsekreterare för Jägarnas riksförbund.

Rovdjurspolitikens uttalade mål är att lostammen ska växa och expandera söderut. Susanna Löfgren, chef för viltförvaltningen vid Naturvårdsverket, menar att de ökade jaktkvoterna är nödvändiga för att det målet ska kunna genomföras.

– Får man med sig dem som jagar och är boende i trakten, ökar möjligheterna för att nå målen. Det blir en större tolerans för rovdjuren, säger Susanna Löfgren.

Lodjur skjuts med samma gevär som vid rådjurs- och älgjakt. Men en stor del fångas i fällor, stora trälådor som gillras med doftspår eller en fågelvinge. Både Naturskyddsföreningen och viltforskaren Olof Liberg kritiserar användningen av fällor.

– Stressen blir extrem, de försöker bita och riva sig ut. De får skador på tänderna och klorna och de sväljer träflisor som skadar tarmväggarna, säger Klas Hjelm.

Fällorna måste vittjas varje dygn. Men Klas Hjelm menar att kontrollen i stort sett är obefintlig.

– Länsstyrelserna och polisen har ju inga som helst möjligheter att bevaka detta, särskilt inte i stora län i Norrland.

Förra året fångades åtta lodjur i fällor. Två hade skador på tänderna och flera hade flisor i magen, enligt Naturvårdsverket.

– Vi har inte fått någon bedömning om huruvida det orsakat dem onödigt lidande. Vi måste titta närmare på om det orsakar något lidande eller om det gör att de får ont, säger Susanna Löfgren.

Fotnot: Texten är uppdaterad den 5/3 2009.