Ulf Åkerström, psykolog
och ledarskapskonsult:
- Framgångsrika ledare ska ha en lagom dos av paranoia, enligt ledarskapsforskare. Har man för lite så blir man inte tillräckligt alert. Och om man har för mycket så skapar man osäkerhet runt omkring sig och släpper inte in förtrogna. Bilden här är att Göran Persson snarast har för mycket.
- De med för mycket paranoia blir uppmärksamma på vad som händer runt omkring, läser tecken på fara tidigt och är taktiska. Persson är just taktiskt skicklig och har en stark känsla för andras tillgångar och svagheter. Mest svagheter, av programmen att döma. Det skapar en osäkerhet bland människorna runt omkring.
- Att Margot Wallström inte kände sig trygg i den inre kretsen nära Persson tyder på en brist i ledarskapet: han hade inte skapat den goda miljö och det förtroende runt sig som gjorde det möjligt att bygga upp henne som efterträdare. Hon vill inte vara med.
Elisabeth Elgán, docent i historia vid Samtidshistoriska institutet:
- Detta är en biografi, om än i teveformat. Det är en mycket uppskattad genre som många gånger är en intressant ingång till en historia.
- En biografi om politiker handlar om en avvägning mellan gärning och person. När man
läser en biografi vill man veta mer om personen bakom gärningen. Här får vi veta mycket om personen.
- I det första avsnittet ser vi lantisen som är osäker och känner sig ifrågasatt av vissa kretsar i partiet. I det andra är han den duktige spelaren, lagledaren och taktikern som är i sitt esse kan spela spelet. I det tredje börjar spelet gå emot honom.
- Han sliter som lagledare och förbannar huliganerna på läktaren, miljöpartiet och vänsterpartiet. Katastrofen inträffar när Anna Lindh blir mördad. I avsnitt fyra får vi se att han aldrig kommer igen efter det. Han är trött och less.
- Sammanfattningsvis: Göran Persson framstår i programmen som en duktig taktiker och en hård lagledare.
Retorikkonsulterna Anna Lundeborg och Petra Blixman:
- Göran Persson talar ofta om sig själv som "man" i stället för i jagform: "Man blir ledsen". Det gör att han blir extra mycket distanserad. Han har svårt skapa ett förtroende hos lyssnaren.
- För att skapa välvilja hos dem man pratar med måste man visa empati. Där brister han retoriskt.
- Det blir extra tydligt efter tsunamin, när kungen vid minneshögtiden visade mest empati. Där missade Persson en given möjlighet.
- Annars är Persson en språkmässigt skicklig retoriker. Han använder snygga stilfigurer, han målar upp bilder. Han kommer ofta med oväntade formuleringar.
- Ett exempel på stilfiguren anafor, eller upprepning: "Politik är att bygga relationer, politik är att bygga förtroende, politik är
att känna av stämningar, man rör sig i beteendevetenskapen".
- Det är ett ganska högtravande sätt att uttrycka sig på. Man hade väntat sig ett mer informellt språk i en intervjusituation med någon som följt honom länge. Det skapar distans mot dem han pratar med.
Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet:
- Långsiktigt tror jag att vi kommer att glömma det som vi pratar om just denna vecka, om hur Göran Persson är som person och att han inte kan låta bli att slänga skit på andra.
- De som gillar Persson har fått se en bild av någon som räddat svensk ekonomi, som fått hit president Bush och som klarar sig i den stora världen. I det korta perspektivet påverkar programmen kanske hans eftermäle. Vi får påminnelser om vad Buffel-Persson står för.
- Mot det står en bild av någon som är handlingskraftig och dominerande. Hundra timmar finns inspelade med Göran Persson, och jag tror att de kommer att bli ett värdefullt bidrag till forskningen. Med den här metoden slipper man det källkritiska problemet med samtidighet. Vi vet att man glömmer det man inte vill komma ihåg och snedvrider till sin egen fördel: det man gillar kommer man ihåg.