Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Människan utnyttjad i hennes svagaste tillstånd

Paolo Macchiarini.
Paolo Macchiarini. Foto: AOU Careggi Hospital AP

Krönika. Karolinskas ”stjärnkirurg” har skurit i den mellanmänskliga tilliten. Han har orsakat en historisk skada, som kommer ta tid att läka.

Ambulansen var på väg mot sjukhuset. I kupén låg ett barn som drabbats av smittkoppor, men transporten stoppades av kravaller.

En uppretad människomassa, det talas om 3 000 personer, vägrade att låta sällskapet passera. De var beväpnade med klubbor och mycket hotfulla. Ambulansen gjorde halt.

Inne på sjukhuset hade redan en patient dött i smittkoppor – det var syskonet till barnet som nu var sjukt.

Året var 1894. Händelsen har gått till historien som ”smittkoppskravallerna i  Milwaukee”.

Sjukvården hade inte vunnit allmänhetens stora förtroende, vare sig i USA eller i Europa. Läkarnas kunskaper var mycket bristfälliga. Infektioner spreds lätt, särskilt inne på sjukhus. Vården hade många steg kvar att vandra på tillitstrappan.

Först efter andra världskriget började penicillinet användas i stor skala och specialiseringen tog fart. Vården revolutionerades. I takt med de vetenskapliga framstegen kom människors förtroende som ett positivt svar från laboratoriet.

Utan det förtroendet hade en person som Paolo Macchiarini, fram till nyligen beskriven som Karolinskas stjärnkirurg, aldrig kunnat genomföra sina vådliga luftstrupsexperiment. Patienterna litade inte bara på honom. De utgick också från att Macchiarinis anställning vid Karolinska institutet, Sveriges främsta forskningsinstitution, och Karolinska universitetssjukhuset borgade för såväl vårdkvalitet som högsta vetenskapliga nivå. Vi talar trots allt om det universitet som är hemvisten för Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

I Bosse Lindquists SVT-dokumentär framgår hur Paolo Macchiarini på ett djupt upprörande sätt missbrukar detta förtroende; han drar sig inte ens för att putta fram patienter på presskonferenser i syfte att sprida en framgångsbild av något som i själva verket är en vårdkatastrof. Och han gör det inte en gång utan flera.

Det är så cyniskt och manipulativt att man inte vill tro att det är sant.

Varför är reaktionerna på SVT-dokumentären så starka? I debatten finns viktiga frågor om ”vetenskaplig oredlighet”, för att citera KI-rektorn Anders Hamsten, men i grunden handlar upprördheten om ett allvarligt mellanmänskligt kontraktsbrott.

Den som är svårt sjuk överlåter livsavgörande beslut till sin läkare. Maktlösheten är ofta lika stor som hoppet om hjälp. Asymmetrin mellan patient och den som vårdar är enorm.

Men eftersom förtroendet finns i botten väljer vi att lägga våra liv i händerna på en professionell person. Vi gör det i förvissningen om att hen bara har en sak i huvudet – att erbjuda bästa tänkbara hjälp.

När så inte sker, när en kirurg i  stället utnyttjar en människa i hennes svagaste tillstånd, då framstår hänsynslösheten som total.

Tankarna förs till de mest smärtsamma delarna av vår egen historia, då experiment utfördes på såväl levande som döda människor – av vissa sedda som lägst stående i samhällshierarkin. Ett högre mål legitimerade medlen.

 

Den som är svårt sjuk överlåter livsavgörande beslut till sin läkare. Maktlösheten är ofta lika stor som hoppet om hjälp.

 

Karolinska institutets rektor Anders Hamsten meddelade sin avgång på lördagen. ”Jag kan i dag se att jag själv gjort en närmast total felbedömning av Paolo Macchiarini och att KI borde ha skilts från honom långt tidigare”, skrev Hamsten på DN Debatt.

Misstag kan alla göra och även de främsta forskningsinstitutionerna i världen kan hemsökas av charlataner. Problemet för Anders Hamsten är att han inte tog till sig av larmsignalerna. Tvärtom gick han i höstas i god för Paolo Macchiarini och fördjupade därigenom skadan för både Karolinska och sig själv.

Om inte Anders Hamsten själv tagit initiativ till sin avgång hade någon annan tvingats be honom att lämna. Och frågan är om ett rektorsbyte är tillräckligt.

Två av de tre opererade patienterna på Karolinska universitetssjukhuset är döda – utanför Sverige finns fler. Vetenskapliga artiklar är förfalskade. Omfattande utredningar pågår.

Detta borde rimligen sätta i gång en diskussion om skadestånd, som riskerar att bli mycket kostsamt för Karolinska och i förlängningen även för svenska staten.

Dokumentärfilmaren Bosse Lindquist förtjänar ett stort erkännande för sitt arbete. Utan hans SVT-serie är det inte säkert att Karolinska hade befriats från Paolo Macchiarini.

Bosse Lindquist har visat svensk journalistik från sin bästa sida – genom lågmält och systematiskt undersökningsarbete har han avtäckt ett djupt sår i en av våra mest aktade samhällsinstitutioner. Arbetsmetoden? Att hela tiden söka efter sanningen, det vill säga samma ambition som normalt präglar en forskares vardag.

”Experimenten” är namnet på Bosse Lindquists tre timmar långa dokumentärserie.

”All slags behandling bör i princip betraktas som ett unikt experiment”, skrev professor Gunnar Akner häromåret i Sjukhusläkaren.

Det är en viktig nyansering, eftersom den biologiska variationen mellan människor är så stor. Men det är ändå skillnad på experiment och experiment, särskilt om de utförs av en sol-och-vårare.

Det kommer ta tid att läka den skada som Macchiariniaffären har orsakat Karolinska. Enskilda som drabbats av ”stjärnkirurgens” framfart måste få upprättelse, såväl universitetet som sjukhuset behöver vidta handfasta åtgärder för att återskapa förtroende.

Människor måste kunna lita på sjukvården och vetenskapen. Något bättre alternativ finns inte.

Vi kan inte stoppa ambulanser med slagträn.

Läs mer. Fler krönikor av Peter Wolodarski
Fördjupning. KI-skandalen