Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Nyheter

Peter Wolodarski: Vi är en tidning. Vi har sorg i dag.

Gärningsmän med automatvapen. Regelrätta mord. Journalister som flyr i skräck.

Förfärande bilder kom från Paris på onsdagen. Angreppet på den franska tidningen Charlie Hebdo bär terrorismens alla kännetecken: hänsynslöst, brutalt, planlagt.

Filmer från attacken visade hur en gärningsman kallblodigt skjuter mot en liggande polisman på gatan. Rapporter i sociala medier fångade den omedelbara skräcken inne i byggnaden, där ett redaktionsmöte hölls. Från tidningens tak spreds bilder från medarbetare som försökte undfly mördarna.

Det är inte första gången som en tidning utsätts för yttre angrepp, men onsdagens attentat liknar inget tidigare. Närmaste jämförelsen är det avstyrda terrorangreppet 2010 mot den danska tidningen Jyllands-Posten. Därutöver förs tankarna till de terrordåd som hemsökt Europa under 2000-talet, i regel med islamistiska förtecken.

Frankrike har sorg. Europa har sorg. Hela den demokratiska världen – vars hjärta denna attack träffar – känner sorg och vrede.

Detta är ett mordiskt angrepp, inte bara på en tidning och dess medarbetare. Valet av mål visar att gärningsmännen velat träffa det öppna samhällets själva fundament: det fria ordet, rätten att få provocera och tänja på gränser – ibland också genom att gå över gränsen.

Charlie Hebdo har under lång tid levt under hot efter att ha gått i klinch med radikala islamister, inte minst genom publiceringar av karikatyrer med stark islamkritik. 2011 kastades en brandbomb mot redaktionen och lokalerna sargades. Under lång tid har tidningen haft polisbeskydd.

I Frankrike har hotet varit välkänt. Ändå kunde terroristerna bryta sig in på redaktionen och utföra sin massaker.

Attentatsmännen uppges ha ropat ”Allahu Akbar” (”Gud är stor”) och ”vi har hämnats profeten”. Spekulationer om IS-krigare som återvänt från Irak och Syrien flödade på onsdagen. Exakt vilka som står bakom illdådet lär framkomma, men av bildmaterial och vittnesmål att döma står det klart att gärningsmännen visste vad de gjorde. De hade varit med förr.

Om de franska myndigheterna vidtagit tillräckliga åtgärder för att försvara Charlie Hebdo är för tidigt att säga, men den brutala sanningen är att ingen kan skapa ett heltäckande skydd mot terrorister som beväpnar sig med automatvapen. En tidnings livsluft är öppenheten. Den kan försvåra och lägga ut hinder mot hotfulla personer. Men den kan inte avskärma sig från samhället med höga murar.

Någon kanske frågar: Var det nödvändigt av Charlie Hebdo att ständigt utmana och provocera, ja, stundtals slå vilt åt alla möjliga håll? Svaret är givet: det är varje medborgares rätt att få göra just det, även om det svider och till och med råkar vara olämpligt. Demokratins ramar måste vara så pass vida att de rymmer också grova provokationer och förolämpningar. Häri ligger en avgörande skillnad mot de samhällsskick där fundamentalism och repression härskar.

Internationella ledare uttryckte på onsdagen bestörtning, och många pekade på att det fria ordet angripits. Solidariteten och fördömandena inger hopp, men det räcker inte med ord.

Viktigast nu är att de ansvariga ställs till svars, vilket är en uppgift för de franska polisära myndigheterna. På sikt måste dock alla regeringar stärka skyddet av det öppna samhället, oavsett om det rör sig om journalistisk verksamhet eller religiösa institutioner under hot, som moskéer och synagogor. Det måste vara slut på naivitet. Det måste vara slut på undfallenhet mot dem som hotar och sprider hat.

Samtidigt får det öppna samhällets svar inte bli mer rädsla eller repression, vilket vore en seger för terroristerna. Balansgången mellan säkerhet och öppenhet är svår men nödvändig att tänka igenom, inte minst i ljuset av de dystra erfarenheterna efter den 11 september.

DN publicerar i dag bilder på de mördade i attacken. Vi gör det för att hedra offren och uttrycka solidaritet med deras anhöriga.

Men vi gör det också för att de som angriper det fria ordet även angriper allt det som vi själva står för.

Vi är en tidning. Vi har sorg i dag.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.