Centrets vd Bejzat Becirov är helt nedbruten. I 40 år har han kämpat för moskén, som invigdes 1984 och var den första i Norden. Han hade tänkt skriva en bok om projektet, men nu är allt ödelagt och inga dokument finns kvar.
- Jag mår illa. Jag är i koma. Hjärnan fungerar inte, säger han och skakar på huvudet.
Det blir i stället Midhat Ibrahimbegovic från styrelsen som för ordet. Han är en stillsam, diplomatisk man som bott i Sverige i 50 år och nu är pensionerad från en tjänst som direktör i elektronikbranschen.
- Polisen förstår inte vilken oro man har skapat bland våra 55.000 medlemmar, säger han. Vi är oroliga och gör allt för att lugna ner folk.
Redan när branden utbröt natten till den 27 april, blev det konfrontation mellan muslimer och brandkår-polis. (Ingen brandman och få poliser i Malmö har utländsk härkomst.) Församlingsmedlemmarna polisanmäldes för att de skulle ha hindrat släckningsarbetet. Muslimerna hävdar att brandmännen hade stora problem att få fram vatten. Medan branden spred sig blev folk desperata, försökte ingripa och skapade kaos.
Efter branden upprördes muslimerna över att polisen struntade i viktiga vittnesförhör.
När den kriminaltekniska undersökningen blev klar för en vecka sedan, deklarerade så chefen för länskriminalen Peter Tjäder, att allt tyder på att mordbranden var ett insiderbrott. Han anklagade också stiftelsen för bristande öppenhet och medlemmarna för aggressivitet.
- Vi har mötts av misstänksamhet och slutenhet från centrets ledning, bekräftar Peter Tjäder när vi träffar honom i polishuset. Han menar att konflikten mellan polisen och muslimerna är en "mediaprodukt".
- Det dröjde till exempel väldigt länge innan vi fick veta att det fanns en man som bodde i moskén när branden bröt ut.
Centrets ledning ger en annan version:
- Migrationsverket hade placerat mannen hos oss. Vi uppmanade alla som var på platsen att ta kontakt med polisen, och såg även till att den utvisningshotade mannen gjorde det dagen efter. Han förhördes, men är inte misstänkt, säger Midhat Ibrahimbegovic.
På Peter Tjäder låter det som om polisen hade att göra med en hemlighetsfull sekt. Men företrädare för kommunen ger en annan bild. Islamic Center har varit mångkulturellt och öppet för alla. Här har över 100.000 icke muslimska besökare tagits emot varje år, främst skolklasser, socialarbetare och andra som arbetar med invandrare. Centrets huvudspråk är svenska. Nästan alla lärare på skolan är svenskar. Man bedriver en värdefull familjerådgivning och föräldrautbildning och har ett gott samarbete med närpolisen för ett lugnare Rosengård.
- Vi uppmuntrar våra medlemmar att anpassa sig till Sverige. Vi betonar vikten av att följa svensk lag. Vi uppmanar alla att lära sig svenska. "Det är inte påbjudet i Koranen att ni ska vara dumskallar som bara ser på era hemländers tv", säger vi. Vi motarbetar könsstympning och tillåter inte äktenskap mellan ungdomar under 18 år, berättar Midhat Ibrahimbegovic.
De lokala politikerna i Rosengård stöder centret helhjärtat, säger ordföranden i stadsdelsfullmäktige Andreas Konstantinides (s).
- Centret är ett viktigt instrument för integreringen i Sverige. Där har varit ett ständigt möte mellan olika kulturer. Länskriminalen borde hjälpa oss i våra strävanden i stället för att misstänkliggöra Islamic Center, säger han.
Andreas Konstantinides och tio andra politiker i Rosengård har nu skrivit ett öppet brev i Sydsvenska Dagbladet, där de kritiserar polisen för att inte ha tagit de yttre hoten och trakasserierna mot centret på allvar, och nu i stället går ut och spekulerar om att gärningsmannen finns i de egna kretsarna.
Islamic Center har gång på gång fått fönster krossade. Grisar har släppts in i byggnaden och väggarna har fyllts av rasistiskt klotter och Davidsstjärnor. Medan vi vandrar runt i ruinerna, hittar DN:s fotograf Linda Wikström ett nytillkommet klotter: "K K K lever!" (syftande på Ku Klux Klan).
Skånepartiet har högljutt förföljt stiftelsen. Nyligen anmälde en av partiets sympatisörer regementschefen för P 7 i Revingehed till arméledningen, för att han lånat ut gudstjänsttält till Islamic Center - som armén traditionellt brukar göra när en kyrka brinner. Arméns jurister gav skånepartisten rätt. Försvaret ska ta betalt för sina 275 kvadratmeter stora tält. Marknadshyran ligger på 85.000 kronor i månaden, vilket centrets hårt ansträngda ekonomi inte klarar av.
Det senaste tjuvnypet har tragikomiska inslag. Skånepartiet och Islamic Center råkar ha snarlika organisationsnummer, vilket fått till följd att vd:n Bejzat Becirov fick ett mobilabonnemang registrerat på Skånepartiet. Försäljaren har skrivit 9251 i stället för 5192. Nu har partiordföranden Carl P Herslow polisanmält Becirov och påstår att syftet var att i förväg ringa in hot mot moskén för att sedan skylla branden på Skånepartiet.
Ledarna för Islamic Center har känt sig otrygga, men Peter Tjäder säger avfärdande:
- Vi har haft skärpt tillsyn vid olika tillfällen. Hot i brevform och klotter på väggarna förekommer även hos andra kyrkor. Och inget hot mot centret kan sättas i samband med mordbranden.
Chefen för länskriminalen är helt övertygad om att det rör sig om ett insiderbrott:
- Gärningsmannen tände på i entrén med hjälp av bensin. Moskén låstes 22.00. 23.08 kom larmet. Gärningsmannen måste ha varit väl insatt i rutinerna. Han måste ha haft nyckel och varit säker på att inte bli iakttagen. Davidsstjärnan som sprejades på väggen var förmodligen ett villospår. Nu undersöker vi om någon i kretsen har varit försmådd, eller kanske förskingrat. Men vi har inte uttalat oss om vilken grupp av personer vi misstänker.
Ett annat konfliktämne är två missade vittnesförhör.
Två pojkar, 11 och 13 år gamla, var med sin pappa Wassime Sadi i moskén timmarna innan Islamic Center brann. Under den avslutande bönen fick pojkarna gå ut och spela fotboll. När pappan kom ut ur moskén, berättade de att de sett ett par okända män i buskarna som bar på en dunk av något slag. Pappan sa till dem att det säkert var några uteliggare.
Men när moskén brann ett par timmar senare, kontaktade Wassime Sadi polisen och berättade om pojkarnas iakttagelse. Polisen brydde sig dock inte om att förhöra pojkarna. Man reagerade inte förrän Sydsvenska Dagbladet två månader senare hörde talas om fallet och kontaktade Peter Tjäder. Vid det laget hade pojkarna rest till Jordanien på sommarlov.
Varför har ni inte förhört pojkarna? frågar jag Peter Tjäder.
- Därför att pappan inte sa nånting om någon dunk, vilket är anmärkningsvärt. Han sa bara att pojkarna sett ett par personer som de inte visste vad de sysslade med.
När jag kontaktar Wassime Sadi, blir han ursinnig och säger:
- Jag berättade visst om dunken! Det står i polisprotokollet som jag själv läste igenom och undertecknade.
Wassime Sadi pratar bra svenska, så det kan inte vara fråga om språkförbistring.
- Jag tänker inte kommentera hans påstående. Det handlar om sekretssbelagt förundersökningsmaterial, säger Peter Tjäder.
Pojkarna har mobiltelefon i Jordanien. När jag ringer berättar den äldste att han och brodern sett två män som såg ut att försöka gömma sig i buskarna. De hade en dunk med sig. Båda rökte cigaretter. En låg ner i gräset. De tände en liten eld som de sedan släckte. Det var såpass att det brann i gräset.
Varför har inte polisen kontaktat dem?
- Vi ringer inte och förhör folk i Jordanien, allra minst barn. Vi har ingen större brådska. Vi pratar med pojkarna efter sommarlovet, säger en påtagligt irriterad Peter Tjäder.
Upprördheten bland muslimerna är nu så stor att polisen i Malmö internt gått ut med en varning om att det finns en hotbild mot polisen. Kollegorna uppmanas till vaksamhet även på fritiden.
- Det kan bli attentat mot polisbilar eller mot våra kolleger i Rosengård. Där finns områden där både polis och brandmän har svårt att komma in, säger Peter Tjäder.
- Det är absurt! utbrister politikern Andreas Konstantinodos.
- Visst finns det områden med kriminalitet i Rosengård. Men vad har det med Islamic Center att göra? Närpolisen här känner sig inte hotad. Vi har ett nära samarbete, så det skulle jag veta i så fall.
När vi sitter och pratar vid campingbordet på brandplatsen, berättar Midhat Ibrahimbegovic om centrets samarbete med svenska och utländska kyrkor som över trosgränserna arbetar för fred och mot rasism.
Han vill betona att svenskarna har ställt upp storartat efter branden. Utrikesminister Anna Lindh har hört av sig, biskopen Christina Odenberg har förordat kollektinsamling i hela Lunds stift till återuppbyggnaden, kommunpolitiker har lovat stöd så att framför allt skolan kommer i gång till hösten.
- Och militärtälten! Vi blev så glada för gesten! Sen är det en annan sak att regementschefen kanske gjorde fel. Det värmde ändå. Mitt i bedrövelsen känner vi nu att vår öppenhet och vårt samarbete för integration har varit rätt.
En fryntlig, halvpackad skåning i shorts och basebollmössa dyker upp och säger:
- Mitt hjärta är hos er!