Desperata småpartier hamnar till höger om M

Oppositionspartiernas övertag på 15–20 procentenheter har i det närmaste raderats ut på ett halvår, men under den tiden har det rått nästa stiltje i opinionsstödet för Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. C och FP har rört sig upp och ner runt 5–6 procent, medan KD åkt upp och ner på fyraprocentsgränsen.
 

Och när Moderaterna i de senaste mätningarna nådde runt 30 procent, högt över valresultatet från 2006, blev det för mycket för de övriga allianspartierna. Samtliga har offentligt lanserat förslag som står i direkt konflikt med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och finansminister Anders Borg (M).
 

Det är inget ovanligt att de borgerliga partierna har olika åsikter; de har traditionellt haft skilda ideologiska utgångspunkter. Men det nya är var C, FP och KD placerar sig på höger-vänsterskalan.

Tidigare ville de tre stå på det politiska mittfältet mellan Socialdemokraterna och Moderaterna med ambitionen att kunna vinna röster både från höger och vänster. I valrörelsen 2002 lanserade Centerledaren Maud Olofsson sitt parti som "borgerlig vänster" tillsammans med Folkpartiet.
 

- Ska vi ta väljare från Socialdemokraterna, som går över blockgränsen, då krävs det att vi inte skrämmer med högerpolitik, sade Olofsson då.
 

• Folkpartiledaren Jan Björklund har nu trätt fram som större försvarsvän än Moderaterna. Han har bytt partiets internationalistiska inriktning till krav på ökade satsningar på det nationella försvaret. Medan Sveriges kommuner efterlyser mer statliga pengar och förbereder nedskärningar i skolan profilerar utbildningsministern sig på mer pengar till försvaret för att kunna möta ett eventuellt ryskt invasionshot mot Gotland.
 

• Kristdemokraternas Göran Hägglund tar på nytt på sig rollen som småhusägarnas bästa vän. Och för att understryka det budskapet framträder han på DN Debatt tillsammans med lobbyorganisationen Villaägarna, vars mål är 0 kronor i fastighetsskatt. Kristdemokraternas ministrar i regeringen har ansvaret för sjukvård och kommuner, men KD-ledaren väljer att prioritera skatteproblemen för villaägare.
 

• Centerledaren Maud Olofsson tar strid mot Fredrik Reinfeldt och Anders Borg med krav på urholkning av arbetsrätten för att det ska bli lättare för företag att säga upp personal. Och när övriga politiker tävlar om att fördöma direktörernas mångmiljonbonusar framträder näringsministern som den sista generalen på nyliberalismens övergivna barrikader till försvar för bonusar till statliga kärnkraftsdirektörer och fondförvaltare.
 

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att samtliga tre partier valt dessa utspel.
Partistrategerna har dragit slutsatsen att de inte kan göra sig hörda i dragkampen S–M som pågår om mittenväljarna. Därför riktar de i stället in sig på att vinna M-väljare som tycker att Reinfeldt-Borg drar i väg partiet för långt åt vänster.
 

Moderaterna ligger fortfarande längst till höger i en rad frågor, som migrationspolitik, brottsbekämpning och sociala frågor. Men när småpartierna nu för att nå ut väljer högerinriktade budskap är risken att deras kärnväljare inte ser några grundläggande skillnader längre och sveps med av den moderata framgångsvågen över mittfältet.
 

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut