När Schyman på fredagskvällen avslöjade att det var Abba-Benny Andersson som var den hemlige donatorn bröt genast en intensiv debatt ut på websajterna om att det var ett försök att skada Piratpartiet i dragkampen om fri fildelning som hotar musikbranschens inkomster.

Men miljongåvan är ändå en bagatell jämfört med de hemliga och halvhemliga stöd andra partier får.

Inför EMU-omröstningen 2003 uppges Svenskt Näringsliv ha satsat en halv miljard kronor för en jaseger. Men ingen vet än i dag hur mycket pengar som satsades.

Moderaterna får stora gåvor av privata finansiärer. Socialdemokraterna får stöd av LO och fackligt förtroendevalda som ställer upp som valarbetare på arbetstid betald av deras företag. Och Junilistans genombrott 2004 finansierades av rika finansmän.

Europarådet har kritiserat ­Sverige och andra länder som inte har några lagregler om partistöd och har varnat för risk för korruption. En kommission från Europarådet var här senast i fjol höstas för att utreda vilken roll de dolda stöden får.

Men i Sverige finns bara en frivillig uppgörelse mellan partierna om att tala om hur stora summor de får, men utan att det anges varifrån pengarna kommer.

I andra länder finns tydliga lagar. Flera har lagar om att större bidragsgivare måste namnges. I Frankrike får samtliga presidentkandidater sina kampanjutlägg betalda av staten i efterhand mot att de inte tar emot några andra former av stöd.

Benny Anderssons miljonstöd kan återuppväcka kraven på lagstiftning. Och det finns fler exempel i det här EU-valet.

Enligt SVT:s Aktuellt har Kristdemokraternas Alf Svensson fått uppåt en halv miljon kronor. En av hans uppbackare är grundaren av invandringsfientliga Ny Demokrati, Ian Wachtmeister.

Om Alf Svensson blir inkryssad i EU-parlamentet riskerar nu KD-ledningen pinsamma frågor om hur partiet ska återgälda sin tacksamhetsskuld till Wachtmeister.