Inhoppet i politiken blev kort, och Tiina Rosenberg gör aldrig om det. Mediedrevet i höstas var en sak, hot och glåpord en annan. Men värst var att allt så tydligt hängde ihop.
Som professor i genusvetenskap var Tiina Rosenberg inte helt okänd, men mer än något enstaka "surfittebrev" fick hon inte. Efter det att hon lämnade styrelsen för Feministiskt initiativ (FI) upphörde hotelserna. Tiden däremellan, som en av det nya partiets mest offentliga personer, var fylld av obehagliga mejl, brev med konkreta hot, konstiga telefonsamtal och till slut fysiska attacker.
- Det mest otäcka har varit att vara på stan, hur det offentliga rummet förändras för en person som alla känner till, säger Tiina Rosenberg.
- Jag fick mobilisera hela min kraft för att orka gå upp och duscha på morgonen. Min sambo fick köra mig till tunnelbanan. Sedan var det en man som hoppade på mig vid Slussen, och jag tänkte att jag kunde börja cykla om jag hade hjälm och solglasögon. Men när jag stod där med min cykel hände det igen, tre killar kom fram och öste glåpord över mig.
Tunnelbana åker hon fortfarande inte. När hon går hem från seminariet om hot och våld mot förtroendevalda, dit hon var inbjuden på onsdagen, väljer hon helst sidogator.
Tiina Rosenberg vet att det finns medier och medier, och hon är glad för att DN undersökte källorna när hon anklagades för plagiat i sin forskning. Men hon var aldrig beredd på den jakt som hon menar drog i gång när en annan ledamot i FI:s styrelse, Ebba Witt-Brattström, hävdade att Tiina Rosenberg kallade kvinnor som ligger med män för könsförrädare.
- Som queerteoretiker tror jag inte ens på kön. Ebba Witt-Brattström valde ett 70-talsord från hennes eget ideologiska landskap, men det blev dödsstöten ute i blodomloppet som vi kallar samhället. Det var en oerhört medveten form av angiveri, säger Tiina Rosenberg.
Hade hon kunnat hantera mediestormen på ett bättre sätt? Man kan ligga lågt eller hoppa runt i tv-sofforna, säger hon, och kanske borde hon direkt ha valt alternativ två. Men hela FI befann sig på årsmöte i Örebro, och sedan gick allt i spinn, massor av medier sökte henne och hon hann aldrig riktigt med.
Eftersom hon trivs utmärkt på universitetet är det i och för sig skönt att slippa rampljuset.
- Men det hade varit bättre om valet inte var framtvingat. Och jag hoppas att hbt-personer i fortsättningen orkar ta strid för de här frågorna, säger Tiina Rosenberg.
Hbt står för homo-, bi- och transsexuella, och Tiina Rosenbergs sexuella läggning var sannolikt en viktig faktor i uppmärksamheten kring henne. Hot mot politiker är dock inget ovanligt i Sverige.
Två framstående politiker, Olof Palme och Anna Lindh, har mördats de senaste 20 åren. Enligt en enkätundersökning som presenterades vid gårdagens seminarium har över hälften av riksdagsledamöterna utsatts för hot någon gång sedan 1998. 76 procent av riksdagsmännen anser att mediernas rapportering bidrar till trakasserier och hot.
Ilmar Reepalu (s), kommunalråd i Malmö, håller med. Sedan okända personer i maj sköt två skott rakt in i hans arbetsrum skyddas han dygnet runt av livvakter.
Han berättar hur han i ett stressat läge ändå svarat tolv gånger på en fråga från en tv-journalist och sedan kastat sig in i en taxi. Inslaget klipptes så att Reepalu verkade vägra svara på frågor och gå därifrån.
- Det triggade en massa människor och det rasade in mejl om vilka pampfasoner jag visade upp, säger Ilmar Reepalu. Ett rasistiskt hatbrev kom från ett polisbefäl som senare blev avstängd från tjänsten, och då blev det mitt fel. Polishistorien utlöste förmodligen våldet. Det är så solklara samband.