Inför valåret 2006 lägger regeringen fram en starkt expansiv budget, trots att konjunkturen är på väg uppåt. Hela paketet kostar statskassan 24 miljarder kronor, ganska jämnt fördelat mellan utgiftsökningar och skatteminskningar.
Till de största posterna hör jobbsatsningen och sänkningen av inkomstskatten, det så kallade fjärde steget i kompensation för egenavgifterna.
Trots de omfattande stimulansåtgärderna är regeringens nya bedömning av arbetsmarknaden mer pessimistisk än den som gjordes i vårbudgeten, för ett halvår sedan. Det har att göra med att 2005 har blivit ett år med svagare konjunktur än vad som då väntades. BNP-ökningen i år beräknas nu bli 2,4 procent, mot tidigare 3,2 procent, och arbetslösheten har snarare stigit än sjunkit.
Framöver väntas dock en återhämtning, med snabbare BNP-tillväxt under nästa år. Uppgången var ändå på väg, men stärks ytterligare något genom regeringens påspädning av hushållens köpkraft. Samtidigt tar den offentliga konsumtionen - som under flera år har hållits på sparlåga - ett tillfälligt språng uppåt under 2006, delvis till följd av jobbpaketet i budgeten.
Priset är emellertid att de offentliga finanserna försvagas under 2006, trots att skatteinkomsterna har ökat oväntat snabbt under senare tid. Regeringen fjärmar sig ytterligare från sitt uppsatta mål att hålla ett överskott som motsvarar 2 procent av BNP, sett över en konjunkturcykel. Med nuvarande planer når man inte dit under något av de närmaste tre åren.
Däremot ser regeringen till att hålla statens utgifter under det fastställda taket. Det klarar man, bland annat, genom att en stor del av jobbpaketet har lagts på budgetens inkomstsida. Ett exempel är att bidraget till arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa på plusjobb, vilket normalt sett skulle räknas som en utgift, i stället har utformats till ett skatteavdrag.
Regeringen markerar ändå att man håller fast vid systemet med utgiftstak. Det gör man genom att föreslå ett nytt tak för 2007 på 949 miljarder kronor, som markerar att statens utgifter ska uppgå till en oförändrad andel av BNP. Dessutom avfärdas LO:s krav på en särskild sysselsättningsmarginal, med argumentet att nuvarande ordning ändå ger utrymme för expansiv politik.
Genom kreativ bokföring blir det mesta möjligt: regeringen klarar sig denna gång med hjälp av tillfälliga effekter, däribland sju miljarder kronor i skattebetalning i år från företag som har upplöst sina periodiseringsfonder. Sådant får stå för finansieringen av budgetens expansiva åtgärder, som därmed ger sken av att inte kosta något.
Men i längden är detta inte hållbart: en stramare ekonomisk politik är att räkna med från 2007, oavsett vem som vinner valet.