Göran Persson lyckades med sin manöver. Regeringens försvarspolitik godkänns i dag av riksdagen, och på vägen dit har han lyckats skadskjuta vänsterpartiets Lars Ohly.
Men långsiktigt kan det vara en dyrköpt uppgörelse.
Lars Ohly såg ut att stå med ett totalsplittrat och tredelat parti när riksdagen skulle rösta i går kväll. Dessutom hotades budgetuppgörelsen mellan samarbetspartierna socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet, och kanske hela regeringssamarbetet.
Men i sista stund sträckte statsminister Göran Persson ut ett lillfinger och räddade Ohlys ställning, och därmed också sin egen maktposition.
Regeringens löfte om ersättningsjobb till Arvidsjaur var tillräckligt för att v-riksdagsgruppen i stället för att lägga ner i slutomröstningen nu lovar att rösta för försvarspropositionen. Ledamöter som till exempel Siv Holma som sagt att hon vägrade agera "dörrmatta" åt regeringen längre och skulle rösta med de borgerliga ger nu sin röst åt regeringen.
Vänsterpartiet har den senaste tiden framstått som ett ledarlöst vindflöjelparti i försvarsdebatten. Partiprogrammets inriktning på "snabb militär nedrustning" har framstått som mycket avlägset. Men med Göran Perssons hjälp lyckas Lars Ohly samla ihop större delen av riksdagsgruppen att inordna sig bakom regeringen.
Men långsiktigt är det en mycket svag försvarsuppgörelse. Regeringen har gjort upp om försvarspolitiken med två partier som i grunden står för en annan säkerhetspolitik.
Vänsterpartiet är hårda motståndare till försvarspropositionens inriktning på att Sverige ska delta i EU:s militära snabbinsatsstyrkor. Och en majoritet av miljöpartiets riksdagsgrupp har skrivit under en motion mot det svenska deltagande i EU-styrkorna.
Regeringen är egentligen överens med de borgerliga partierna om det grundläggande i försvars- och säkerhetspolitiken, men har nu en försvarsbudget ihop med miljöpartiet och vänsterpartiet.
Det kan skapa problem i det framtida internationella samarbetet, där svenska regeringen vill vara med i A-laget. Medan många andra EU-länder nu satsar på att öka förmågan till internationella militära insatser försöker Sverige sig på att snabbanta försvaret samtidigt som man utökar den internationella kapaciteten.
Men det är svårt för försvaret att byta till en ny kostym eftersom politikerna i tidigare försvarsbeslut skrivit flerårsabonnemang på för stora kostymer i fel modell. Politikerna har beställt 204 Jas-plan för drygt en halv miljard styck, och även om försvaret i dag bara behöver cirka hälften går det inte att göra några avbeställningar. Försvaret har fungerat som mjölkko både för försvarsindustrin och i regionalpolitiken. K 4 placerades till exempel i Arvidsjaur 1980 som en regionalpolitisk åtgärd.
EU:s militära samarbete har just inletts, men allt tyder på att det snabbt kommer att utökas och fördjupas. Och när regeringen nu gjort sin försvars- och säkerhetspolitik beroende av två partier, som i grunden vill ha en militär nedrustning, kan det bli svårt att få stöd för den fortsatta omläggning och kanske satsningar som behövs för att klara av att delta fullt ut i det internationella samarbetet.