S-kongressen tog ett tårfyllt avsked till Mona Sahlin på lördagen.
Rikard Wolff och Margit Bergman sjöng för henne.
Rikard Wolff framförde Edith Piafs "Non, je ne regrette rien" med en egen text om avgående partiordföranden — om att "hon är stark, hon har mod, hon är fri och hon kommer igen", medan Marit Bergman valt en låt av Sahlins favorit Bruce Springsteen.
Partiet uppvaktade med ett seminarium om Mellanöstern som ska hållas i östra Jerusalem och ungdomsförbundet SSU med en konferens om diskriminering.
Efterträdaren Håkan Juholt berömde Sahlins mod medan SSU-ordförande Jytte Guteland talade om vilken svår stund det var att ta avsked av Sahlin.
Själv sade Sahlin att hon älskat varje sekund av jobbet och lovade att alltid, alltid finnas där.
Sahlins karriär har varit en berg- och dalbana.
Hon föll på målsnöret 1995, blev ändå partiledare 2007, men fick aldrig bli Sveriges första kvinnliga statsminister och hon fick bara vara partiledare i fyra år.
När hon kom in i riksdagen 1982 — 25 år, yngst och gravid — blev hon snabbt rubrikernas "Mona".
Sahlin brukar säga att hon är bäst när det blåser. Men denna gång gick det inte. Motståndet efter den stora valförlusten blev för starkt.