Journalister avskyr propositionen om "anpassad försvarsunderrättelseverksamhet", för de är rädda om sina källor. Advokater hatar förslaget, för de oroar sig för vad som händer med konfidentiella samtal med klienter. Regeringskansliet är delat, partier i båda blocken splittrade, myndigheter landar i motsatta slutsatser.
Vanliga Svenssons tycks däremot glatt hälsa det nya övervakningssamhället, vare sig det handlar om polisens buggning, kameror på bussen eller dna-register. Integritetsskyddskommitténs mätning, presenterad i januari, visade att fyra av fem svenskar vill ha mer kontroll av medborgarna.
Den som har rent mjöl i påsen tror sig inte heller bli föremål för Försvarets radioanstalts ( FRA ) intresse. Att utöka dess möjligheter att signalspana på data- och teletrafik, från som i dag bara "etern" till kabelkommunikation över Sveriges gränser, ser då inte ut som något större problem.
Motorn bakom regeringsförslaget är just den tekniska utvecklingen. Det är ingalunda något borgerligt påfund. Processen startade under den förra socialdemokratiska försvarsministern.
Ännu på 80-talet, när FRA mest pysslade med Sovjet, gick elektronisk utrikeskommunikation huvudsakligen via radio eller satellit. Etern var fri och fick avlyssnas.
Fiberoptiken har vänt på allt. I dag går 98 procent i kabel, men lagen förbjuder FRA att syssla med annat än trådlöst.
- Det nya förslaget innebär ingen skillnad i våra mål och uppgifter, säger FRA :s generaldirektör Ingvar Åkesson. Vi får tillgång till information som vi har spanat mot under lång tid, men som mer och mer går över till kabel. För den enskilde är det numera ren sinkadus om samtalet går i kabel eller etern.
Motståndarna ser det annorlunda. Den volym telefonsamtal, mejl och sms som FRA kan snoka i ökar kolossalt. Om staten kan läsa och lyssna på allt kränks den enskildes integritet. Alla system läcker. Och ingen garanterar rättssäkerheten, heter det.
- Avlyssningen har ju en bredd som är helt osannolik, sade rikspolischefen Stefan Strömberg när lagrådsremissen lades fram.
Säkerhetspolisen, Säpo, var oförsonlig i ett remissvar: "helt främmande för vårt statsskick". Bah, svarade försvarsminister Mikael Odenberg (m), Säpo är knappast rätt instans att hålla ordning på den demokratiska processen. Det var ju Säpo som fram till nyligen åsiktsregistrerade hundratusentals svenskar.
Konflikter inom regeringskansliet är inte ovanliga. Ministrar som vill göra av med pengar måste alltid förhandla med finansen. Att justitiedepartementet råkar i luven på andra händer också, eftersom de ska se till att grundlagen följs och den emellanåt sätter stopp för aldrig så välmenande projekt.
Ovanligt är däremot att departement strider offentligt, som justitie- och försvarsdepartementet i det här fallet. Först efter viktiga justeringar kunde Odenbergs partivän, justitieminister Beatrice Ask, ställa sig bakom förslaget.
- Frågor kring personlig integritet blir alltid speciella, säger en tidigare regeringstjänsteman. Det är en så ogripbar storhet. Den som har till uppgift att värna integritetsaspekter kan mötas av argumentet att just det här är väl inget problem, men det handlar också om totalen och samhällsnyttan. Var man hamnar blir en fråga om värderingar.
Motsvarande strid utspelade sig inom den socialdemokratiska regeringen och har överlevt i opposition. Förre justitieministern Thomas Bodström talade om regeringens "rekord i hyckleri". Bodström fick mycket skäll när han ville låta polisen bugga men tyckte inte att det var mycket att bråka om jämfört med FRA :s avlyssning. För försvarspolitikerna är upplägget tvärtom tämligen okej.
- Om man har som mål att alltid vara i opposition kan man fäkta som en väderkvarn, sa försvarsutskottets ordförande Ulrica Messing (s) när Lagrådet kom med sitt yttrande för tre veckor sedan.
Regering och opposition hade väntat spänt på Lagrådets yttrande, men juristerna var ganska tydliga: avlyssningsförslaget ger en "godtagbar balans" mellan skydd för privatlivet och försvar av nationella säkerhetsintressen.
Lagrådet förordade ett antal förstärkningar av kontrollen och integritetsskyddet, och enligt vad som sipprat ut om propositionen har försvarsminister Odenberg gjort juristerna till viljes på punkt efter punkt.
Ändå är det hela oerhört känsligt. Ingen vill sitta med Svarte Petter på slutet. Ingen vill få skulden på ledarsidorna för att man offrat svenskarnas integritet på säkerhetspolitikens altare.
Miljöpartiet och vänstern är emot. Men socialdemokraterna knäpper igen, och de borgerliga allianspartierna är försiktiga.
En hård kritiker, riksdagsman Henrik von Sydow (m), är fortfarande negativ men vill inte säga hur han ska rösta i riksdagen förrän han har sett propositionen. Helst vill han invänta att Integritetsskyddskommittén blir klar någon gång i höst.
- Vi kan inte utgå från att makthavare alltid är goda, säger Henrik von Sydow. Det är riskabelt att sätta verktyg på plats som i en annan tid av en annan regering kan användas i helt andra syften än dem som i dag ligger för handen.
I en annan tid skulle möjligen en regering kunna skapa sig nya lagar. Och trots alla regler pågick Säpos åsiktsregistrering i decennier, med regeringens goda minne. Pku-registret, med blodprov från tre miljoner svenskar, var aldrig tänkt för annat än vetenskapliga syften - men eftersom polisen vet att det finns vill man gärna använda det till att spåra brottslingar.
Säkerhetskontroll på flygplatser minskar risken för kapare. Någonstans finns ändå en gräns där människor upplever kontrollsamhället som en tvångströja.
Alla är ense om vikten av bättre reglering av en verksamhet som måste vara hemlig. Konsten är att bygga ett system som alla litar på.
- Ju mer integritetsskydd det blir, desto mindre effektiv blir verksamheten, säger Ingvar Åkesson på FRA . Men vi måste ha ett skydd, så att systemet blir trovärdigt och människor inte behöver vara oroliga för att det kommer galningar och missbrukar det.