Helt nyligen tedde sig framtiden ljus. Svenska politiker började dra på sig spenderbyxorna och servera valfläsk. 2008 års finanskris tycktes överstånden och det hette att Sverige kommit väl ut ur turbulensen.

Det var då det. Hösten 2011 är inte frågan experter och bedömare ställer sig: har världsekonomin problem? Frågan är hur stora de är. Och ordet på allas läppar är – statsskuld.

Vem kan man lita på?
Det globala finansiella systemet är ett svårgenomträngligt sammelsurium av krediter, fordringar, invecklade värdepapper och framför allt – förtroenden. En stor del av de pengar som spenderas på börser, hos banker och i statsbudgetar är nämligen lånade pengar.

Karusellen snurrar så länge det finns en rimlig balans mellan skuldernas storlek och samhällsekonomins utveckling i stort. Än viktigare är att de som lånat ut pengar anser att de kan lita på dem som ska betala tillbaka.

Sverige en liten båt på stort hav
När balansen rubbas sviktar tilliten, och då fortplantar sig problemen likt fallande dominobrickor genom ekonomin. Förtroende och framåtanda ersätts av misstänksamhet och försiktighet. Aktiekurser faller, investeringar fryser inne, efterfrågan sjunker, hjulen snurrar allt långsammare.

För ett litet land som Sverige med stort beroende av exporten är detta mycket kännbart. Utlandet har inte råd att köpa våra varor, produktionen går ner, jobben blir färre, skatteintäkterna lägre. Det är detta finansminister Anders Borg vill rusta oss för genom att samla i ladorna.

Grekland EU:s akilleshäl
Scenariot är redan verklighet i euroområdet. Den grekiska ekonomin visade sig vara i mycket sämre skick än vad långivare och övriga euroländer föreställt sig. EU har haft att välja mellan pest och kolera.

Nödlån till grekerna har varit ena alternativet. Det löser förstås inte de långsiktiga problemen i Greklands ekonomi. Dessutom riskerar det att skapa en förtroendekris mellan politiker och  skattebetalare i de länder som får stå för notan. Kostnaden blir en hämsko på ekonomin i hela euroområdet.

Att lämna Grekland åt sitt öde har tett sig minst lika avskräckande. Risken är uppenbar att banker som lånat ut pengar till grekiska staten går omkull. En sådan härdsmälta skulle skada hela det finansiella systemet och kunna få svåra konsekvenser även i Sverige.

Dessutom handlar det om att upprätthålla förtroendet för euron som valuta, en grundförutsättning för ekonomisk utveckling inom EU. Och Grekland är inte enda problemet. Italien, Spanien och Portugal kan stå på tur och då sprider sig problemen till ännu fler länder. Eftersom en stor del av den svenska exporten går till EU-området är utvecklingen avgörande också för Sverige, även om vi har en egen valuta.

Dragloket USA har spårat ur
Den andra stora faktorn i den globala skuldkrisen är USA. Här har den offentliga ekonomin körts i botten av våldsamt dyra krig i Irak och Afghanistan, stora ofinansierade skattesänkningar under Bushs tid och en räntepolitik som uppmuntrat till hög belåning och riskabel spekulation.

Förlamningen i det politiska systemet gör USA än mer oförmöget att agera draglok i världsekonomin. President Obama kör fast i kongressen där hans motståndare republikanerna vägrar acceptera skattehöjningar som ett sätt att minska budgetunderskottet.

Alla väntar på den kinesiska draken
De lånade pengar som ersatt verklig ekonomisk utveckling i många länder kommer i stor utsträckning från Kina. Intäkterna från den våldsamt växande exporten har gjort kineserna till hela världens bankirer.

De lärde tvistar om krisens lösning men tycks vara ganska överens om att en ny inriktning på den kinesiska ekonomin skulle bidra positivt. Om kineserna började konsumera mer istället för att exportera skulle andra ekonomier få draghjälp och de finansiella obalanserna motverkas.

Hur ska den svenska livremmen sitta?
I Sverige gäller debatten nu hur dessa faror ska mötas. Den borgerliga alliansens finansminister Anders Borg hamrar in budskapet att Sverige måste ha både hängslen och livrem. Återhållsamma reformer och breda marginaler i budgeten ska hålla Sverige på rätt köl.

Oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen, men också borgerliga kritiker och ekonomiska experter, ropar på en mer offensiv politik som kan driva på den svenska ekonomin i motvinden. Nye s-ledaren Håkan Juholt och hans ekonomiske talesman Tommy Waidelich har dock ännu inte lagt sina kort på bordet. Det kommer i deras skuggbudget om några veckor.