Lilla Maria Simensen har opererat ögat. Sjuksyster har just tagit ett blodprov i handen och trycker en kompress mot såret. Nu när provet är klart ska Maria och hennes mamma åka hem.
Maria har en tomteluva på huvudet; det är ju snart jul. Hade operationen skett efter nyår hade hon inte kunnat opereras här i Hamar. Den avancerade ögonkirurgin kommer då att flyttas till sjukhuset i Elverum, en dryg mil bort.
- Det kommer att ge en bättre vård. Nu måste vi bemanna två vårdavdelningar dygnet runt. När vi slår ihop avdelningarna på ett sjukhus kan vi använda resurserna på ett bättre sätt, berättar sjukhusdirektören Øjvind Grådal när han, iförd lusekofta, visar oss runt på Innlandets sjukhus i Hamar.
På samma sätt som ögonkirurgin koncentreras också öron-, näsa- och halsvård, urologi, ortopedi, mag- och tarmkirurgi, och kärlkirurgi. Det gör att specialistläkarna kan inrätta joursystem och finns till hands för patienterna dygnet runt. Dessutom minskar kostnaderna betydligt.
Förändringen hade varit omöjligt att göra för tre år sedan. Sjukhuset är en sammanslagning av sex olika sjukhus som tidigare tillhörde två olika landsting.
Rationaliseringarna på sjukhuset Innlandet är en liten del i en stor reform. För tre år sedan var norsk sjukvård i djup kris. Trots allt större bidrag gick sjukhusen med växande underskott. Det var långa köer trots att patienter låg i korridorerna och förtroendet för sjukvården var lågt. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen, under ledning av statsminister Jens Stoltenberg, beslöt att något radikalt måste göras och det snabbt. Han fick med sig populisten Carl I Hagens Fremskrittsparti och Norges moderater, Höyre, på en stor sjukvårdsreform.
Först infördes ett husläkarsystem, som till stora delar är privat. Sedan förstatligades alla sjukhus, tre fjärdedelar av den norska sjukvården. Sjukhus slogs samman och politikerna togs bort från alla beslut, så att den närmast ansvariga politikern för sjukhusen i såväl Hamar som Narvik är hälsovårdsministern i Oslo.
Nu är det i stället människor som Tor Berge och Bente Mikkelsen som styr över norsk sjukvård. De leder det största regionala hälsoföretaget, Helse Øst, där sjukhuset Innlandet är en del.
Bente Mikkelsen är läkare och Tor Berge är tidigare landstingsdirektör och officer. De säger att sjukvården i högre grad styrs av sakkunskap efter reformen.
- Det har blivit lättare att lägga ner och strukturera om vården. Men vi har fortfarande fackeltåg i protest mot omorganisationerna. Även om protesterna nu måste rikta sig till hälsoministern i Oslo så kan folkopinionen förhindra vissa förändringar även om de skulle ha givit en billigare och bättre vård, berättar Tor Berge.
Han talar av egen erfarenhet. Helse Øst ville spara pengar genom att lägga ner delar av förlossningsvården i Gjøvik och låta dem som riskerade komplicerade förlossningar åka till Lillehammer, fem mil norrut. Men protesterna blev så starka att regeringen ingrep och stoppade förslaget.
Resten av förändringarna som den helt poltikerlösa styrelsen i Helse Øst genomfört har dock gått igenom. All akutbehandling av hjärtsjukdomar har till exempel koncentrerats till storsjukhuset Ullevål i Oslo. Samtidigt har ambulanserna specialutrustats för att kunna hjälpa hjärtpatienterna redan där.
Och resultaten då? Ja, även om det gått kort tid sedan reformen genomfördes har Bente Mikkelsen och Tor Berge sin bild klar. Det har blivit mycket bättre. Köerna har kortats dramatiskt, den genomsnittliga väntetiden har minskat från 150 dagar till 90 dagar. De ekonomiska underskotten på sjukhusen har minskat; de flesta kommer att gå ihop nästa år.
Och produktiviteten har ökat i den norska sjukvården. Norrmännen får mer vård för varje krona, vilket var syftet med reformen. Men ingen kan säga säkert om det beror på förstatligandet. En stor del av betalningen till sjukhusen ges per behandling, och det kan ha bidragit till att antalet behandlingar ökat med fem procent trots att kostnaderna bara ökat en halv procent i Norge.
På hälsodepartementet i Oslo sitter det numera en kristdemokratisk minister. Kristelig folkeparti var emot reformen när den infördes, men nu, berättar hälsominister Dagfinn Høybråtens politiska rådgivare Pål Christian Roland, stödjer partiet helhjärtat reformen. Också Roland räknar upp reformens fördelar. Antalet hälsobyråkrater har till exempel minskat med omkring 200 heltidstjänster från tidigare 800-900 heltidstjänster.
Men såväl patienter som vårdanställda kritiserar regeringen för att ha tagit reformen till intäkt för att genomföra nedskärningar.
- Struntprat. Anslagen till vården ökar. Däremot har det varit ett dyrt löneavtal, och börsfallet har gjort att pensionsbetalningarna kommer att kosta mer. Det har skapat ekonomiska problem för flera sjukhus, säger Pål Christian Roland.
Hälsodepartementet arbetar nu med en ny reform. Sjukhusen och primärvården måste samarbeta bättre. Men det är bara Fremskrittspartiet som förespråkar att också primär- och äldrevården ska förstatligas.
Överläkare Tor Aasmundstad knäböjer framför lilla ögonopererade Maria Simensen när hon ska skrivas ut från sjukhuset i Hamar. När han tagit adjö ger han sin syn på sjukvårdsreformen:
- Den var nödvändig för att få kontroll över utgifterna, men reformen får inte drivas vidare under devisen "one size fits all". En dement åttioåring ska inte behöva åka tjugo mil till ett sjukhus för att få vård, hon ska kunna få det där hon bor. Politikerna har valt att styra sjukvården som man styr näringslivet. Men ekonomi är en enkel parameter medan vården är sammansatt, säger han.