BODSTRÖMS EGNA ORD I BOKEN:
”Jag tvivlar starkt på att Carin Jämtin är rätt person på rätt plats.”
Bodström är kritisk till den nya partisekreteraren och kallar valet av henne för ”märkligt”. Även Juholt är ett osäkert kort, enligt förre justitieministern.
”Peter Eriksson och Lars Ohly hade dessutom väldigt dålig personkemi. Båda brukade skicka sms till Mona Sahlin där de pratade skit om varandra.”
Att få tre partier att komma överens var minst sagt knepigt, konstaterar Bodström. Hur Mona Sahlin reagerade? Hon började kalla sig själv för ”stormorsan” eftersom hon ”hade fullt upp med att försöka få de trilskande småbröderna att hålla sams”.
”En av de positiva sakerna med Mona Sahlin är att hon nästan aldrig säger nej.”
I det här fallet tackade hon ja till ”mer att dricka” en sensommarkväll på restaurang Järnet i Gamla stan i Stockholm.
”Mona Sahlin såg osäker och olycklig ut på varenda bild.”
Fredrik Reinfeldt, däremot, porträtterades ofta som ”en man som i motljus blickade mot horisonten”, skriver Thomas Bodström.
Han är kritisk till många mediers bild av partiledarena; ”gång efter annan var det braskande rubriker” om Mona Sahlin. Bodström passar också på att avslöja att väskan för 6.000 som hon så starkt kritiserades för i själva verkat var en present från Liza Marklund.
”Att resa med kungen var inget som var eftertraktat i regeringen.”
Dock, påpekar Boström i sin bok, beror det inte på kungen som person; ”han var alltid vänlig och artig”, skriver förre justitieministern.
Han påpekar att de inte har mycket gemensamt – Vasaloppet undantaget:
– Men det är ett ämne som jag vill undvika eftersom kungen har åkt på så mycket bättre tid än jag – vilket naturligtvis inte enbart beror på att han har råd med bättre utrustning och har större möjligheter att träna!
”Av någon anledning fick jag i uppdrag att uppträda på varje partikongress.”
Thomas Bodström konstaterar faktum. På kongressen i Malmö 2005 sågs han på scen med Christer Lindarw, som smugglats in bakvägen. Tillsammans sjöng de La Dolce Vita.
”Efter att jag hade blandat ihop sångaren Jan Teigen med en begravningsentreprenör som ringde in med en kommentar, ansåg tidningen att de klarade sig utan mina tjänster.”
Bodström om sitt extraknäck på Expressen med anledningen av en melodifestival i mitten av 80-talet.
”Dessutom är det praktiskt, man kan ta sig överallt utan problem. Inga parkeringsproblem eller trafikköer.”
Bodström om fördelen med livvakter.
”Tanken att Göran person och Alf Svensson har haft samma halstablett i munnen är i alla fall rolig.”
Förväxling i talarstolen under en partiledardebatt. Bodström har reflekterat över det väsentliga.
”I stället hamnade jag i kräkklubben.”
Bodström brukade hänga med ministerkollegerna Thomas Östros, Ulrica Messing och Britta Lejon – ett utmärkt tillfälle att prata skit om andra, menar Bodström.
Men när Lejon och Mässing slutade upplöstes gänget och Bodström fick nytt sällskap: Mona Sahlin, Anna Lindh, Liza Marklund och Johanne Hildebrandt i ”kräkklubben”. Bodström kom dock in senare än övriga, på Lindhs plats. Även Hildebrandt hade då försvunnit efter en dispyt med Marklund.
PERSONER SOM BODSTRÖM CITERAR I BOKEN:
”Jo, det var en sak på Bromma, det handlade om de utvisade egyptierna, det gick lite snett kan man säga.”
Säpochefen Jan Danielsson till Thomas Bodström. Om verkställigheten av utvisningen av två egyptiska medborgare i december 2001. Danielsson berättar att Säpo tagit hjälp av USA, men att det inte gått som man tänkt.
”Jag tycker inte att vi borde ge Göran Lindberg nytt förordnande.”
Bodströms pressekreterare Linda Romanus gav rådet till ministern redan efter de fackliga proteserna mot länspolismästaren 2002. Hon menade att Lindberg gav henne ”dåliga vibbar”.
– Ledsen, men vi kan inte tillsätta personer efter din intuition, svarade Bodström – varpå Göran Lindberg fick fortsätta på sin post.