Borgs retorik får högerfalangen att ligga lågt

Det var inte ett vanligt ekonomiskt tal med förmaningar om återhållsamhet från finansministern i det regeringsbärande partiet på dess kongress. Det var ett tal som i långa stycken gav en mer sammanhängande bild av de nya moderaternas politik än partiordföranden Fredrik Reinfeldts öppningstal på stämman.

Inte blev dagen sämre för Anders Borg av att Greger Hatt, som varit rådgivare och talskrivare åt bland andra Mona Sahlin och Ingvar Carlsson, i ett inlägg i Svenska Dagbladet höjde den moderate finansministern till skyarna:

- De senast åren har den moderatledda alliansen stått för den ojämförligt djärvaste förnyelsen och kvalitetshöjningen i svensk politik.

- Det är svårt att förbli partimedlem när man så hjärtligt föredrar Anders Borg före Pär Nuder som finansminister, skrev Greger Hatt.

Anders Borg är den som tydligast tagit avstånd från partiets och sina egna tidigare nyliberala värderingar, och till och med kvinnorörelsen har svårt att hitta angreppspunkter när han deklarerar sig som feminist.

Nu talar Anders Borg om att ett "värderingsskifte" är på gång i Sverige, men det är något helt annat än det värderingsskifte bort från "sossifieringen" som centerledaren Maud Olofsson talat om. Borg gör snarare en nytolkning av arbetarrörelsens tidigare värderingar om hur människors syn förändras när allt fler får arbete och beroendet av bidrag minskar. Han kopplar samman det med moderaternas tal om sig självt som "frihetspartiet" och utropar att de nya moderaterna "bygger en ny frihetstid".

I debatten på stämman påminner flera ombud om hur facken satt småföretagare i blockad för att tvinga fram kollektivavtal, som den omtalade striden vid salladsbaren i Göteborg. Men Anders Borg tar upp exempel på hur arbetsgivare missbrukar sitt överläge mot anställda, som avslöjandet om anställningsförhållandena för städarna på hamburgerrestaurangerna som SVT:s "Uppdrag granskning" avslöjade.

Samtidigt som han låter som en klassisk socialdemokratisk finansminister som läxar upp kongressombuden när han poängterar att de inte är med i ett "revolutionärt parti", påminner Borg om att han genomfört de största skattesänkningarna i något industriland med 80 miljarder kronor. Och han lovar nya förslag om skattesänkningar efter 2010, för låg- och medelinkomsttagare, för högavlönade, för företagare, för kapitalägare.

Tillsammans med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och storföretagaren och greven Gustaf Douglas tar Anders Borg loven av kraven på uppluckrad arbetsrätt och lagar om att begränsa fackens konflikträtt. Det blir en matt debatt jämfört med förra stämman, 2005. Inte ens gammelmoderaternas tidigare ledare Gunnar Hökmark ställer några krav på förändrad politik när han kliver upp i talarstolen.

Den marknadsliberala falangen i partiet tar inte någon verklig konfrontation på den här stämman, utan verkar ha dragit slutsatsen att det är en strid som är omöjlig att vinna för närvarande.

Ledande företrädare som Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin väljer att ligga lågt på riksplanet i den här debatten. De engagerar sig i stället i att driva sin marknadsliberala linje så långt det går i ledningen för kommuner och landsting, främst i Stockholmsregionen.

Finansminister Anders Borg är outnämnd kronprins i dag, men bara så länge som den omsvängning av moderaterna som Reinfeldt-Borg driver är framgångsrik hos väljarna.