I dag är hon 37 år och hon har varit minister i fyra. In kom hon som bara 33-åring. Ut ur regeringen går hon med stämpeln att ha misslyckats, att ha blivit avskedad. Men statsministerns ord om att hon nu ska stå på tillväxt ett par år för att sedan komma tillbaka till regeringen på en annan, kanske högre, post måste väl ändå har värmt?
- Äsch, så där sa han bara för att vara snäll. Han har ingen aning om vad som kommer att gälla om fyra år vare sig för mig eller regeringen - och det vet inte jag heller.
Begrep hon vad hon gav sig in på, 33 år gammal?
- Jag vågar påstå att jag hyfsat väl förstod det. Jag hade arbetat så länge med fackliga frågor inom Statstjänstemannaförbundet att jag nog förstod det. Den fackliga och den politiska världen har många saker gemensamt.
- Och när Göran Persson frågade mig så visste jag ju att jag inte kunde säga nej, då hade jag ångrat mig hela livet efteråt. Jag ville ju påverka och här fick jag en mycket bättre chans än via den fackliga position jag haft dittills, säger Britta Lejon.
Hon ger intryck av att vara en bestämd kvinna. Litet för bestämd, antyder hon att statsministern fört fram när de tillsammans gått igenom vad som varit bra och vad som varit mindre bra under de gångna åren. När hon väl bestämt sig ville hon inte gärna ändra kurs, fick hon höra.
Brist på lyhördhet, kanske?
- Kanske.
Men vad är det för fel att vara bestämd när jobbet går ut på att stärka medborgarnas inflytande och göra förvaltningen och myndigheterna mer demokratiska och lyhörda? Nej, den anklagelsen tål hon men inte den att hon inte åstadkommit något. Att hon får gå för att hon inte gjort någonting, inte handlat, inte fattat beslut och inte drivit saker tillräckligt hårt, det slår hon bort som en omöjlighet.
Hon skakar på huvudet.
- Vi har gjort oerhört mycket på departementet. Men det är väl inte så medialt och inte så dramatiskt.
Då är frågan om hennes arbetsuppgifter varit möjliga att göra mera av.
Kanske var det fel av statsministern att komma med en ny konstruktion om demokrati och förvaltning. Det är kanske konstruktionen som har misslyckats och inte hon?
- I förra veckan satte vi oss faktiskt i min stab och ställde oss frågan om någon annan med andra egenskaper skulle ha kunnat åstadkomma så mycket mer än vad jag och min stab har genomfört. Nej, vi trodde faktiskt inte det efter moget övervägande.
Det är ett ensamt jobb att vara minister, det framgår. Torsdagarnas möten är de enda då hela laget träffas tillsammans och kan uppleva en vi-känsla, de mötena får man bara inte missa, säger Britta Lejon och ser ganska ensam ut.
Så sitter vi också i ett lördagstomt riksdagshus. Här ska hon arbeta framöver, precis med vad vet hon inte, men hon hoppas på en plats i arbetsmarknadsutskottet framöver. Det är ju där hon har sina hjärtefrågor.
Men om hon vetat då vad hon vet i dag, hade hon då svarat ja till Göran Persson om igen, den där dagen för fyra år sedan då han frågade om hon hade lust att bli minister i hans regering?
- Ja. Och det har jag talat om för honom.