KRÖNIKA. .
Den 23 november går mandatet officiellt ut för Margot Wallström och övriga EU-kommissionärer. Men arbetet med en större ombyggnad efter dem är redan i full gång. Det är viktigt att Sverige är med redan under byggtiden för att inte göra om misstaget från 2004.
Det är EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso som direkt efter att ha fått klartecken för en andra mandatperiod har börjat förbereda hur nästa kommission ska vara organiserad, vilka jobb som ska få vara kvar och vilka ”portföljer” som ska slås samman.
Och svenska EU-kommissionären Margot Wallström har i intervjuer i praktiken sagt att hennes jobb bör avskaffas.
Det tolkades som en stor framgång för svenska regeringen när statsminister Göran Persson 2004 kunde meddela att han förhandlat fram att Margot Wallström skulle bli förste vice ordförande och få ansvar för öppenhetsfrågor och kontakten med medborgarna.
– Ett erkännande av hennes kompetens, sade Persson.
I dag, fem år senare, uttrycker Margot Wallström besvikelse i intervjuer. Hon talar om avsaknaden av lagstiftningsmöjligheter och föreslår att portföljen med ”kommunikationsstrategi” ersätts av en ”medborgarkommissionär”.
Men José Manuel Barroso verkar ha andra planer. Han har redan talat om att inrätta en kommissionär med ansvar för medborgerliga rättigheter. Därmed lyssnar han till krav från liberalt håll om att dela på portföljen för rättsligt samarbete och migrationsfrågor som växt i takt med att EU-länderna fördjupat samarbetet inom flyktingpolitiken och polis- och åklagarområdet. Barroso har också talat om att inrätta en ”klimatkommissionär” för att demonstrera sitt engagemang för att bekämpa klimathotet.
Oavsett vad som händer med Wallströms jobb kommer det även i den nya kommissionen att finnas ”tunga” och ”lätta” portföljer, och oavsett resultatet av omorganisationen går det knappast att skapa tunga uppdrag åt 27 kommissionärer. Portföljerna för till exempel ”flerspråkighet”, ”hälsa” och ”konsumentskydd” kommer att finnas kvar.
Det är Barroso som formellt bestämmer innehållet i portföljerna, men svenska regeringen har en unik möjlighet att vara med och bestämma. Det beror på att den nya kommissionens organisation också avgörs av hur den nya posten som utrikestalesman ska läggas upp, och den ska bestämmas av EU-länderna. För den nye ”utrikesministern” ska bli vice ordförande i EU-kommissionen och styra hela det utrikespolitiska området. Det kan påverka flera av portföljerna i kommissionen, som bistånd, utvidgning, energi och handel.
Sverige har ett bra förhandlingsläge som EU-ordförande för att se till att det skapas en specialdesignad portfölj för nästa svenska kommissionär.