På torsdag väntas Svenska kyrkan rösta ja till att behålla sin vigselrätt och samtidigt öppna för vigsel av samkönade par.
Beslutet är omdebatterat och trots att diskussionen har pågått länge inom kyrkan – det första biskopsbrevet om homosexualitet kom redan 1951 – finns de som tycker att det nu går för fort.
Motståndet formuleras i tre argument framför andra:
- Proceduren. Den nya äktenskapslagen som tillåter könsneutrala äktenskap trädde i kraft den första maj i år. En grupp menar att samtalet inom kyrkan borde pågå längre; tiden är ännu inte mogen.
- Äktenskapsbegreppet. Många menar att det bör reserveras för heterosexuella par. Skapelseberättelsen om människan skapad efter guds avbild som man och kvinna utgör en grundordning som rubbas om homosexuella tillåts gifta sig.
- Ekumeniken (kyrklig strävan efter enhet). Några argumenterar för att en större ekumenisk enighet bör råda i frågan innan den blir verklighet. Svenska kyrkan är en aktiv part i många sammanhang.
- Det är viktigt att påpeka att det råder stor enighet i det riktiga att välsigna partnerskap och inte diskriminera homosexuella. Så är det inte i alla länder. Sedan finns de som menar att det inte är så stor skillnad mellan att välsigna partnerskap och låta ingå äktenskap, säger Cristina Grenholm, präst och chef för Svenska kyrkans sekretariat för teologi och ekumenik.
Bland dem som anser att homosexuella ska få ingå äktenskap i kyrkans regi hör ärkebiskop Anders Wejryd. Han har tidigare understrukit att skälen är teologiska samt att beslutet är förenligt med Svenska kyrkans bibelsyn och tolkningssätt. Att han nu, i egenskap av ordförande i kyrkostyrelsen, förespråkar att samkönade par ska få gifta sig är enligt honom snarare ett sätt att vara en kyrka i tiden än en anpassning till staten.
Jon Voss, förlagschef på gaytidningen QX, anser att just teologin bör stå i centrum i kyrkans diskussion om homosexualitet.
- Det är otroligt viktigt att man inte diskuterar frågan om äktenskap som en rättighetsfråga, i kyrkan måste det handla om teologi. Och den diskussionen måste fortsätta.
Han framhåller att debatten främst bör föras inom kyrkan; han som icke medlem har egentligen inte med den att göra. I hans ögon handlar det som nu sker om att kyrkan – än en gång – omtolkar det teologiska budskapet.
- Det är inte unikt det som nu sker, teologin har förändrats i alla tider. Nya tolkningar har alltid diskuterats, som synen på kvinnor, synen på slavar och så vidare. Det är väldigt positivt att det sker.
Att Svenska kyrkan, som är en viktig del i den lutherska kyrkogemenskapen världen över, nu tar ställning tycker Jon Voss visar att det aldrig funnits någon religiös enighet i synen på homosexuella. Och då oenigheten tillåts komma fram kan även dialogen ta fart i allt fler länder.
En sak är dock att diskriminerande lagar avskaffas och skyddande lagar stiftas. En annan är att skapa en vardag byggd på lika villkor för alla, oavsett sexuell läggning.
- Vi har fått bort lagar som erkänner att hbt-personer utsätts för diskriminering, med det har vi fått verktyget. Men det är nu kampen börjar. Nu ska vi ut på det lokala planet: i kommunerna, i skolor, på arbetsplatser.
- Jag tror att rörelsen undrar ”vad händer nu?”. Men framför oss har vi en osexig kamp, vardagsslitet. Det ska bli spännande att se vem som tar upp den facklan.
Fotnot: Hbt-personer är en vedertagen förkortning för homo- bi och transpersoner.