Danmark och euron

Danmark har under många år haft en hjältegloria bland de svenska EU-motståndarna, och de har anfört danskarnas tillkämpade undantag från flera EU-samarbeten som en förebild som svenska politiker borde följa. Därför får statsminister Anders Fogh Rasmussens utspel om att slopa särreglerna en extra stor betydelse för den svenska debatten.

Undantagen har med tiden snarare blivit ett hinder för Danmark än ett sätt att bibehålla den nationella självständigheten, och det erkänns nu av ett flertal av de danska partierna. Allra tydligast har det blivit när det gäller EU:s militära samarbete. Danmark riskerar att inte kunna delta i internationella fredsoperationer eftersom de danska styrkorna måste åka hem om ledningen för fredsinsatsen går över från FN till EU, vilket skett i ett flertal krishärdar, enligt danska samhällsvetare.

Problemen med de danska undantagen har varit kända i flera år, och Fogh Rasmussens utspel nu är troligen främst ett inrikespolitiskt drag. Han söker ett bredare samarbete för sin nya regering även över den politiska blockgränsen för att minska beroendet av ytterkantspartiet Dansk folkeparti.

Skulle Fogh Rasmussen lyckas få en uppgörelse med Socialistisk folkeparti och Socialdemokraterna och tillsammans med dem få en jaseger för att avskaffa samtliga fyra undantagen, skulle också hans internationella ställning stärkas. Han skulle kunna bli en het kandidat för det nya toppjobbet som "EU-president" för stats- och regeringscheferna.

I Sverige grunnar de etablerade partierna just nu på hur de ska agera inför EU-parlamentsvalet 2009. Junilistans framgång i förra valet och sverigedemokraternas planerade satsning har gjort att ledningarna för japartierna är osäkra på hur de ska agera i valrörelsen. Svenska folkets ointresse och skepsis mot EU-projektet gör att valet framstått som mycket osäkert.

Men en dansk omsvängning kan förändra svenskarnas bild av EU. Det blir en påminnelse om att fler och fler länder är på väg in i eurosamarbetet och att Sverige blir alltmer isolerat. Det kan göra att japartierna vågar bli mer tydliga med sin EU-positiva hållning, att de inte anpassar sig i så hög grad till nejsägarna i sina partier.

För flera av japartierna ställer ändå en ny eurodebatt till problem. Motståndet mot euron är starkt bland svenska - nejsidan skulle vinna med 54-33 enligt den senaste opinionsmätningen, från maj. Och även om båda de politiska blocken försäkrar att det inte ska hållas någon ny folkomröstning den här mandatperioden kan den danska debatten göra att väljarna kräver besked om vad som ska hända efter 2010.

Socialdemokraterna och deras nya ledare Mona Sahlin är officiellt varma anhängare av att byta kronan mot euron, medan de båda samarbetspartierna vänsterpartiet och miljöpartiet är stenhårda motståndare. Bland socialdemokraternas väljare leder också nejsidan med 62-27. Ska Sahlin agera för att Sverige ska tillhöra A-laget i EU och försöka övertyga väljarna om fördelarna med den hållningen eller anpassa sig till opinionsläget och samarbetspartierna?

På den borgerliga sidan är motståndet minst lika starkt bland centerväljarna - nejsidan leder med 65-25. Och centerledaren Maud Olofsson har mycket svårt att krypa ut ur partiets nejlinje från folkomröstningen 2003. Medan folkpartiet troligen kommer att göra euron och utbyggnad av kärnkraften till sina profilfrågor. Vad är den borgerliga alliansens tal om fördjupat EU-samarbete då värd? Centerledarens slogan "smalare men vassare EU" låter mest som en ordlek när väljarna vill ha svar på frågan "ja eller nej till euron?"

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut