Ursula Berge gläds inte precis över att ekomomin är den sakfråga som S måste satsa på för att ta sig tillbaka till en ledande position i svensk politik.
– Dessvärre tror jag att de måste börja i de ekonomiska frågorna. Man måste återfå trovärdigheten i att socialdemokratin är vad som har drivit fram den stabila budgetsituation vi har. Att ta tillbaka initiativet där, som det statsbärande och ekonomiskt mest ansvarstagande partiet, tror jag är början på en framgångsväg, säger Berge, i dag samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, till DN.se.
– Det går att göra dessa frågor tilltalande. Det är sällsynt kanske, men det går uppenbarligen att kombinera ekonomism med sympatiska uttryck. Det är inte för inte som Anders Borg är så populär.
Vem skulle ta de frågorna?
– Man måste ha en ekonomiskpolitisk talesperson som kan matcha Anders Borg och det är inte Tommy Waidelich. Han uppfattas inte som tillräckligt påläst i ekonomins fundamentala frågor. Man kan tänka sig Leif Pagrotsky som är rejält duktig, men jag tippar på personer som varit utanför, exempelvis Stockholmsbörsens vd Jens Henriksson som varit statssekreterare hos flera socialdemokratiska finansministrar. Thomas Östros har formella meriter som matchar Borgs, men han klarar inte den mediala biten mot honom.
Först och främst måste dock partiet ha en mycket mer upptaggad organisation, enligt Ursula Berge. Fler människor med mer kunskap behövs, så att en ny partiordförande inte ställs inför situationer där man får intrycket att denne bara kommer med allmänt tyckande.
– Lite brutalt uttryckt kan man säga att en del av Håkan Juholts problem var att han var för dåligt påläst inom ett antal olika fält. S måste inse att de inte kan skära ner sin organisation hur mycket som helst.
Berge efterlyser personer som vet hur politiken fungerar, som har testats i debatter. S behöver också en mycket bättre krisorganisation, enligt hennes mening. Under senare år har partiet gått igenom ett antal kriser där det visat sig att man varit dåligt förberedd och hanteringen blivit därefter. Likt företag och andra organisationer borde de ha krisövningar, säger hon.
Ursula Berge sätter en egenskap framför andra hos S nästa partiordförande: det måste vara en erfaren generalist. Håkan Juholt gjorde vissa misstag för att han inte kunde frågorna, hävdar hon och nämner Pär Nuder som kontrast.
– Ett decennium i regeringskansliet, ett antal ministerposter – han har övats i princip i alla sakfrågor och trampar nästan aldrig fel. Så som Fredrik Reinfeldt är nu, någon som ryggmärgsreflekterar rätt i 99 fall av 100. Juholt hade inte prövats i mycket mer än försvarsfrågor, och då var det ändå inom det fältet han gjorde sitt sista misstag. Partiledare måste tyvärr vara lite mer felfria människor, ideologiskt och privat, konstaterar Ursula Berge.
Janne Sundling, frilansjournalist som bland annat skrivit boken ”Rösta! Om PR, prylar och påverkan”, säger till DN.se att det är mer än hög tid för Socialdemokraterna att korrigera sin självbild.
– Partiet sitter fast i sin framgångshistoria, samtidigt som verkligheten har rusat förbi, säger han och pekar på en transatlantisk parallell som ger perspektiv: Kanadas liberala parti.
– Det partiet har sedan 1900 befunnit sig i regeringsställning under sammanlagt 75 år. Statsbärande är ett nästan för svagt ord i sammanhanget.
Efter ett antal skandaler tog det stopp 2006. Samma år som Göran Persson lämnade Rosenbad fick liberale premiärministern Paul Martin rensa skrivbordet i regeringsbyggnaden i Ottawa och lämna ifrån sig makten. Båda hade för övrigt varit finansministrar tidigare och hyllats för sina omfattande budgetsaneringar.
I senaste valet, 2011, fick de förr så starka liberalerna bara 19 procent, vilket betydde att man till och med miste positionen som ledande oppositionsparti.
– Paradoxalt nog är kanadensiska liberalerna och svenska S i dag i samma sits: båda partierna saknar permanent ledare. Interimistiske ledaren Bob Rae kommer inte förrän våren-sommaren nästa år att efterträdas av en permanent partiordförande.
Sundling ligger lågt med att peka på hur S ska agera för att återfå sin forna starka ställning. Däremot menar han att krismedvetandet nu i alla fall är betydligt större än för ett år sedan.
På fråga om det är läge för ett ”makeover”-projekt i stil med det som Moderaterna under Fredrik Reinfeldt satsade så framgångsrikt på säger Janne Sundling:
– Det tror jag inte fungerar. Moderaterna har en bekymmerslös inställning till förändring, till skillnad från S. Minns hur Yngve Holmberg en gång fick foten. Historien hanteras genom att man ger ut en minnesskrift – sedan är det bra med det.
Klart är i alla fall, enligt Sundling, att den som tar över som S-ledare kommer att få en starkare ställning än vad både Mona Sahlin och Håkan Juholt hade.
– Mandatet blir mycket starkare, och det för en person som helt enkelt inte får misslyckas.