Utvecklas du av dina erfarenheter?
Ibland undrar man som åhörare hur en föreläsare kan fortsätta att göra samma fel - år ut och år in. Och man ställer sig frågan: Varför är det ingen som hjälper honom? Varför är det ingen som säger något? Har han inte lärt sig något under alla år?
De som ofta håller föredrag och föreläsningar säger följande: Åhörarna är otroligt viktiga för hur jag lyckas, men det är tyvärr ytterst sällan som man får konstruktiv återkoppling. Och, det finns inget värre än en publik som lutar sig tillrätta i förväntan att underhållas. Då är det jämförelsevis ibland bättre att ha en fientlig publik.
Hjälp från åhörarna, i form av återkoppling, är kanske det bästa stödet för att kunna utvecklas som retoriker. Men, som sagt, det är inte troligt att du får det. Och får du svallande beröm bör du nog ta det med en nypa salt. Sannolikheten är nämligen stor att berömmet vida överträffar din prestation. Ingen sann vän vill såra en vän och vänner blir av den anledningen förmodligen de största lögnarna.
Så vad göra? Svaret är enkelt och tudelat: Dels kan du använda olika typer av utvärderingar. Och dels kan du göra en självanalys.
Utvärdering från mottagare/åhörare
Om det är en viktig presentation, försök då att göra en deltagarutvärdering. Här nedan följer några punkter som du bör ta i beaktande när du gör en sådan utvärdering:
- Fråga efter deltagarnas engagemang, upplevd nytta, motsvarade förväntningar, etc.
- Fråga om saken presenterats på ett hållbart sätt och om de bevis som framförts har varit trovärdiga.
- Låt också deltagarna svara utan att de behöver fylla i sina namn. Anonymitet brukar ha en god inverkan på ärligheten i svaren.
Fråga inte (!) vad deltagarna/åhörarna tyckte om dig dvs ställ inte frågan "Tyckte ni att jag var bra?" Vårt råd är: fråga efter resultat - inte efter person. Dokumentera dina intryck och deltagarnas synpunkter i form av en kort, mycket enkel rapport. Skriv gärna några enkla kom-ihåg-meningar. (...nästa gång ska jag tänka på att ...)
Utvärdering med hjälp av självanalys
Att kontinuerligt göra självanalys efter varje föredrag/presentation är i huvudsak en fråga om disciplin. Och självinsikt. Och ett visst mått av mod. Det kostar nämligen på att erkänna att det borde ha varit mycket bättre. Självanalysen har också den fördelen att man, bättre än åhörarna, kan skilja på hjälpmedel och egen prestation. En åhörare som träffar dig blott en gång blir lätt imponerad av underhållande material i form av exempelvis video, DVD, PC-kanon, OH-material, etc.
Det kan vara bra att lista, mentalt eller på papper, vad som hände under presentationen: Hur agerade jag/gruppen? Skriv ned vilka hjälpmedel du använde och ge dig själv betyg på en skala förslagsvis från ett till tio. Du behöver inte skriva många ord. Det viktiga är att du dokumenterar något. Tänk också på att gå tillbaka till gamla noteringar i det fall du kör fast. Det är högst troligt att du hittar inspiration i något du gjort tidigare.