Tankarna på ett europeiskt samarbete föddes efter andra världskriget i oro för nya våldsamma utbrott. 1950 deklarerade den franske utrikesministern Robert Schuman att Tyskland och Frankrike skulle bilda en gemensam kol- och stålunion som skulle skapa en ekonomisk länk mellan länderna och göra ett nytt krig otänkbart samt "materiellt omöjligt".
1951 blev stål- och kolunionen verklighet. Sex länder, Tyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg, deltog.
Unionen vidgades till ytterligare områden och 1957 skrev de sex länderna under Romfördraget som deklarerade samarbete både ekonomiskt och på energiområdet. Året därpå bildades samarbete på jordbruksområdet.
Visst hack i utvecklingen följde 1963 då den franske presidenten Charles de Gaulle vägrade att släppa in Storbritannien eftersom landet enligt honom inte visade tillräcklig hängivenhet åt den europeiska integrationen.
1967 bildades Europeiska gemenskapen, EG. Sex år senare gick Storbritannien, Irland och Danmark med. Grekland blev den tionde medlemmen 1981 och fem år därpå kom Spanien och Portugal med. 1991 skrevs Maastrichtfördraget under. EG blev EU och grundstenarna för en gemensam valuta lades på plats.
1995 var det dags för Österrike, Sverige och Finland att ansluta. 2004 skedde den stora utvidgningen med de gamla öststaterna samt Malta och Cypern. EU:s senaste medlemmar, Bulgarien och Rumänien, gick med i januari i år. Numera består EU av 27 länder.