Helhetsintryck

Imponerande! Fjolårets bleka talarprestation var som bortblåst. Talet var genomgående retoriskt imponerande med överraskningar som samtalet om klimathotet med meteorologen Per Holmgren, och uppmaningen ”att se dessa barn Fredrik Reinfeldt”, konkretiserad med ett par kvarlämnade glasögon. Med retoriska frågor som ”Väljer vi att välkomna människor eller väljer vi att stänga dörren?” skapade hon ett stort gensvar hos publiken samtidigt som hon accepterade rollen som Sverigedemokraterna huvudmotståndare i svensk politik.

Bäst

Borta var fjolårets manusbundna och monotona talare. I år visade Romson stort personligt engagemang och lyckades förena det globala, det europeiska och det nationella perspektivet till en gemensam vision. Talet var retoriskt slagkraftigt, och miljötänkandet åskådliggjordes med liknelser som ”Vi har väl alla skjutit upp det där tandläkarbesöket för vi vill slippa den där lagningen. Fast vi vet att det rätta är att gå dit och få det gjort.”

Sämst

Romson levde inte riktigt upp till de förväntningar som hon skapade i talet. Det fanns en tydlig obalans mellan de stora visionerna och den föreslagna politiken.

Tips till Åsa Romson

Om det ska vara lönsammare att vara miljövän än miljöbov krävs mer än ”sänkt moms hos skomakaren, skräddaren och cykelreparatören”. Vägen till visionen måste fyllas med betydlig mer konkretion för att leva upp till de förväntningarna som hon byggt upp.

Samlat omdöme

Romsons överraskade alla. I år tog hon retorisk revansch!

Fredrik Söderquist, studierektor i retorik vid Södertörns högskola, har DN.se:s uppdrag att ur retorisk synvinkel kommentera partiledarnas Almedalental.