NORRKÖPING.
Lars Ohly kör med dubbla budskap när han anländer till partikongressen - både skattehöjningar med 60 miljarder kronor och med 0 kronor. Vänsterledaren försöker undkomma anklagelserna om att vara liket i lasten som hotar vänsteralliansens seger 2010.
Vänsterpartiet hamnar i strålkastarfokus några få dagar i samband med partiets kongress. Risken är då att rapporteringen främst handlar om hur partiet tagit flera steg åt vänster efter att flera inflytelserika realpolitiker försvunnit ur riksdagen.
Medan miljöpartiets kongress handlade om hur partiet banar väg för en röd-grön regering har vänsterpartiet framstått som bromsklossen som säger nej till kompromisser före valet.
Det verkar som om v-strategerna sent omsider upptäckt risken att kongressrapporteringen befäster bilden av ett stelbent och dogmatiskt parti. På något annat sätt är det svårt att förstå Lars Ohlys utspel i Ekot på fredagen om att vänsterpartiet kan acceptera regeringens skattesänkningar. Om det vore på allvar skulle det verkligen visa på ett flexibelt parti. För i partiets senaste budgetförslag avvisas alla skattesänkningar som genomförts de senaste två åren, och partiet vill dessutom höja skatten ytterligare för alla som tjänar över 30.000 kr i månaden.
Det handlar om en skillnad på cirka 60 miljarder mellan regeringens och vänsterpartiets officiella linje.
När Lars Ohly får frågor om sitt utspel av journalister blir det inga klara besked. Han säger nej till regeringens samtliga skattesänkningar, offentliga sektorn måste utökas, men säger samtidigt att partiet utreder sin skattepolitik.
På samma sätt vill Lars Ohly framstå som mer positiv till uppgörelser med socialdemokraterna och miljöpartiet än han varit tidigare. Han säger visserligen fortsatt nej till ett gemensamt valmanifest, men säger sig vara beredd till trepartiuppgörelser före valet.
Ohly talar om uppgörelser om skatter, om statliga ägandet och privatiseringar, om klimatpolitik.
Men för att det ska vara möjligt krävs långtgående kompromissvilja, framför allt från vänsterpartiets sida. Samtidigt förklarar Lars Ohly sitt nej till valmanifest med att det är viktigt att driva vänsterpartiväljarnas krav hårt och inte kompromissa i förväg.
Lars Ohly tolkar uppenbarligen läget i partiet som att det nu finns en ökad acceptans för att sikta på ministerposter efter valet 2010. Då kan det vara läge för dubbla budskap.