Handelsfrågorna skulle tas från honom. Men Pagrotsky hotade avgå och Persson vek sig. Den versionen ger avgångne statsministern Göran Persson själv i tredje delen av SVT:s dokumentär "Ordförande Persson" som visades på torsdagskvällen.
"Jag har varit så arg att jag nästan varit totalblockerad vissa perioder", säger Persson i en av intervjuerna med SVT-journalisten Erik Fichtelius.
Inför folkomröstningen om euron i september 2003 gjorde Leif Pagrotsky i tal och artiklar klart att han skulle rösta nej.
I intervjun som först nu blivit offentlig kommenterar Göran Persson:
"Han (Pagrotsky) har inte skrivit en enda tung artikel om näringspolitiken. Det första han presterar som näringsminister handlar om EMU-frågan och den läggs ut i partiets tidskrift.
Sen läggs den också ut på partiets hemsida. Då var måttet rågat. Det får vara nån måtta på fräckheten."
Samtidigt framgår med stor tydlighet hur Persson själv under åren från 1997 till EMU-folkomröstningen 2003 vacklat, och av och till själv varit motståndare till en svensk anslutning:
I oktober 1997 vill han inte gå med.
I november 2000 skulle han rösta nej.
I november 2001 skulle han rösta ja.
Och i mars 2003 är han säker: "Jasidan kommer att vinna. Jag har hittills inte hört ett enda argument på nejsidan som jag tycker håller."
Efter folkomröstningen - där nejsidan vann stort - blev det svårt för Persson att sparka Leif Pagrotsky. I en kompromiss skulle denne släppa ifrån sig handelsfrågorna. Men i sista stund sade Pagrotsky att han i så fall skulle lämna regeringen.
Han fick vara kvar, delvis för att det var svårt att få ihop pusslet i regeringen efter Anna Lindhs död. Men också, låter Persson förstå, av sentimentala skäl:
"Vi har haft kul ihop, och jag har satt värde på hans skarpa intellekt. Han är oerhört bra i vissa lägen, men det här klarade han inte av. Han kanske hade fått för stora arbetsuppgifter."
Leif Pagrotsky själv sade i torsdagens Göteborgs-Posten att det enligt hans mening var Göran Persson som bröt mot den överenskommelse de hade: att Pagrotsky inte skulle sitta i styrelsen för någon nej-organisation och inte gå i polemik med andra statsråd, men i övrigt fick uttala sig om EMU.
- Den höll tills opinionssiffrorna började se riktigt dåliga ut för ja-sidan, sade Pagrotsky.
En annan minister som stod på nejsidan i EMU-omröstningen var Margareta Winberg. När hon fick lämna regeringen gick hon offentligt ut och gjorde klart att hon fått sparken. Det reagerade Persson hårt på. I programmet kallar han henne illojal och ojuste och säger att hon kommit till vägs ände i sitt politiska arbete.
Att miljöpartiet efter valet 2002 förhandlade med mittpartierna retade upp Göran Persson.
"De är stöddiga och otrevliga, de smäller i dörrar och ljuger om oss", sade han om miljöpartisterna.
När Gudrun Schyman avgick som ledare för vänsterpartiet uttalar han sig betydligt mer uppskattande om henne än han gjorde i tidigare intervjuer som visades i det andra programmet i serien. Han kallar henne "en fantastisk person", erkänner att han från början tyckte illa om henne, men säger att han deras relationer blivit allt bättre.
I det tredje programmet behandlades också Göran Perssons havererade äktenskap med hustrun Annika. Han skulle ha skilt sig redan 1997, säger han, men var rädd för att publiciteten skulle skada partiet och regeringen.
Göran Persson beskriver hur han i flera år försöker dölja att äktenskapet är dött genom att isolera sig på Harpsund, utan vänner, och begraver sig i arbete.