Återföreningen mellan öst och väst fullbordas.

Det började med "Murens fall" 1989. Därefter har världen bevittnat Sovjetunionens sammanbrott 1991 och så småningom de gamla Warszawapaktsländernas inträde i Nato. Med EU:s utvidgning tas nu det sista steget i Europas återförening efter kalla kriget.

Utvidgningen är den största EU har genomfört. Det har långtifrån alltid varit självklart att den skulle ske med en "big bang", det vill säga att tio länder skulle släppas in på en gång. Oro har funnits för att det skulle vara mer än vad EU kan svälja.

Större delen av Europa kommer nu att ingå i en politiskt och ekonomisk union. Rumänien och Bulgarien väntas bli medlemmar nummer 26 och 27 under 2007.

Europaresenären får dock svårt att från en dag till en annan märka några synbara förändringar. Gränskontrollerna mellan nya och gamla EU-länder blir kvar ännu några år. Euro duger inte för att slå runt i Warszawa och Budapest. Där behövs zloty och forinter. Tidigast 2007-2008 tros det första nya EU-landet ha kvalat in i valutaunionen EMU. Estland tillhör dem som ligger bäst till.

En liten förändring för den svenske resenären är däremot att han får ta med sig flera flaskor sprit, vin och öl hem från trippen till exempelvis Polen eller Estland.

Dagens skillnader i levnadsstandard mellan "nya" och "gamla" EU förblir synlig många år till. De tio nykomlingarna når bara upp till drygt 45 procent av nuvarande EU-länders genomsnittliga BNP.

Det bedöms dröja åtminstone 10-15 år innan de nya EU-medlemmarna är ikapp. Fattigast är de tre baltstaterna med Lettland på sista plats. Rikast är Cypern, Malta och Slovenien.

Konsekvenserna av EU:s utvidgning kommer att märkas snabbast i EU:s institutioner. I unionens främsta beslutande organ, ministerrådet, där regeringarnas representanter träffas, måste hädanefter 25 ministrar försök komma överens.