Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Politik

Hotfull retorik men inget uppror

ANALYS. När Moderaternas KU-anmälningar fördubblas och retoriken mot regeringen skärps ökar M-väljarnas förväntningar på att regeringen snart ska falla. Men det kommer troligen inte att ske. För bakom de hårda orden ökar samarbetet över blockgränsen.

Både i den moderata riksdagsgruppen, bland partiets länsförbund och i  ungdomsförbundet finns tongivande kritiker som kräver att M ska avsätta regeringen Löfven och försöka att nå regeringsmakten redan i år.

Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch Thor har förespråkat en gemensam borgerlig budgetmotion i vår. En sådan skulle kunna bringa regeringen på fall, om SD röstar på den och därmed fäller regeringens budget.

SD ser sina möjligheter. Partiledaren Jimmie Åkesson har gett ett erbjudande som påminner om en bokklubbs. Första paketet är nästan gratis, men sedan kostar det mycket. SD är berett att stödja en borgerlig budget, om den innehåller Moderaternas strama flyktingpolitik. (Ett kontroversiellt krav för C dock). Men vill Alliansen ha stöd för fler budgetar krävs förhandlingar.

M har avvisat inviten, men ökar pressen på regeringen genom en mängd anmälningar till riksdagens konstitutionsutskott (KU).

Moderaterna säger att det enbart beror på regeringen att så många fler ärenden har anmälts. Men efter att ha sett Centerns enda anmälan verkar det mer sannolikt att ökningen är en del av den moderata strategin: att få regeringen att snubbla och halta sig fram till ackompanjemang av vikande opinionssiffror. Prickningar av KU kan bli en del av underlaget för en misstroendeförklaring, och det vet regeringen.

Men att förklara misstroende mot en enskild minister kan vara riskfyllt, om Alliansen inte vill ha en regeringskris. Ett avsatt statsråd kan få statsministern att avgå, om han ser det politiska läget som ohållbart. Det är till exempel svårt att tro att han skulle acceptera att arbeta vidare om riksdagen uttalar sitt misstroende mot utrikesminister Margot Wallström (S).

Alliansen vill inte ta över makten nu. Valresultatet är detsamma som när den förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) konstaterade att det var omöjligt att regera vidare. Vare sig C eller L är intresserade av att ompröva den slutsatsen.

Moderaterna försöker i stället formulera nya offensiva förslag som ger partiet initiativet i den politiska debatten och sätter bilden av att M driver regeringen framför sig. Trots hårda ord har samarbetet över blockgränsen faktiskt ökat. Nu diskuteras energipolitik och bostadspolitik och i onsdags kom sju partier överens om ett nytt miljömål. Diskussionerna fortsätter också mellan partierna om hur höstens uppgörelse om flyktingpolitiken ska genomföras.

Regeringen får alltså viss hjälp att ta sig vidare, mellan krokbenen och kritiksalvorna. Frågan är bara om den moderata ledningen kan övertyga sitt parti om att det är rätt väg att gå.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.