Politik

Expert: Sverige har händerna i NSA:s syltburk

Hög teknisk kompetens och en strategiskt viktig position i det globala nätet gör Sverige till en intressant partner för underrättelsetjänsterna i USA och Storbritannien. Det säger forskaren Wilhelm Agrell som framhåller att beslut om samarbeten numera tas av den svenska regeringen.

Sverige är näst efter Storbritannien USA:s viktigaste partner inom EU i det globala system för övervakning på nätet som underrättelsetjänsten NSA byggt upp. Det uppgav den brittiske journalisten Duncan Campbell under ett framträdande i EU-parlamentet igår, med hänvisning till dokument från visselblåsaren Edward Snowden.

Campbell är en aktad journalist specialiserad på just signalspaning så det finns skäl att ta hans uppgifter på allvar, menar Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.

– Att Sverige har en framskjuten position i det internationella underrättelsesystemet är inget nytt i sig. Sverige har ända sedan 1940-talet haft en för sin storlek exceptionellt hög kompetens inom signalspaning och är därför en intressant partner för västländerna, säger Agrell.

Kärnan i det västliga underrättelsearbetet är ända sedan andra världskriget USA och Storbritannien. Under kalla kriget var det enligt Agrell den brittiska underrättelsetjänsten GCHQ som byggde upp samarbetet med Sverige. Förr hanterades detta på myndighetsnivå med regeringens tysta medgivande men numera fattas sådana beslut i Rosenbadl.

– Det kan man läsa innantill i lagen och därmed kan den svenska regeringen inte säga att den inte vet, säger Agrell.

Agrell syftar på paragraf nio i den så kallade FRA-lagen. Där sägs att Försvarets radioanstalt får ”enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i signalspaningsfrågor med andra länder”. Agrell, och många med honom, menar dessutom att FRA-lagen innehåller ”gummiparagrafer” som ger vida ramar åt samarbetet med andra länder (se faktarukta här intill).

Förutom kompetensen inom kryptering är Sverige intressant genom sitt geografiska läge i det globala nätet.

– Det hänger samman med hur de stora artärerna ser ut i det internationella signalsystemet. Sverige är geostrategiskt central med stora flöden som går genom landet, säger Agrell.

Detta framhölls också av Duncan Campbell som påpekade att Sverige har tillgång till förbindelser som andra inte kan nå. Det handlar framför allt om fiberkablar på Östersjöns botten över till Baltikum som spelar stor roll för datatrafiken mellan öst och väst på norra halvklotet.

– Förr avlyssnade man radiotrafik och satelliter. Med övergången till fiberkablar behöver man fysisk access och då blir de länder betydelsefulla som kan jacka in sig på kablarna, säger Wilhelm Agrell.

Underrättelsesamarbete innebär byteshandel med information och då gäller det att ha något som andra vill ha.

– Sverige förfogar över en pipeline med guldägg, säger Agrell.

Mycket talar enligt honom för att Sverige fick den roll som Duncan Campbell beskriver redan innan FRA-lagen var på plats och att lagen kom till för att i efterhand legitimera en praxis som redan var etablerad.

– Man ska nog titta på när undervattenskablarna kom i drift, det är den centrala punkten. Det är tekniken som styr detta, säger Agrell.

Mot bakgrund av allt detta var det enligt Agrell närmast ”barnsligt” att tro att statsmister Fredrik Reinfeldt skulle ”ställa Obama mot väggen” när det gällde avslöjandena om NSA:s nätspionage.

– Har man bägge händerna i syltburken blir man inte särskilt talför, säger Agrell.

Fakta: FRA-lagen

Ur paragraf 1 som av kritikerna kallats en gummiparagraf:

"Om det är nödvändigt för försvarsunderrättelse-
verksamheten får signaler i elektronisk form inhämtas vid signalspaning även för att
1. följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet, samt
2. fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag."

Ur paragraf 9 om internationellt samarbete:

"Signalspaningsmyndigheten får för den verksamhet som anges i 1 § tredje stycket, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i signalspaningsfrågor med andra länder och internationella organisationer."

Formellt heter FRA-lagen "Lag (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelse-verksamhet".