Men trots att Sverige är en av de två ljuspunkterna i EU är det inte tillräckligt för att det svenska utsläppsmålet ska nås. Sverige har nämligen satt ett eget mål och det är betydligt tuffare än EU:s krav. Minus fyra procent mellan 1990 och 2010 har riksdagen bestämt.
EU däremot nöjer sig med att utsläppen begränsas. De får till och med öka med fyra procent eftersom Sverige lyckades skära ner sina koldioxidutsläpp högst väsentligt redan innan Kyotoavtalet slöts 1997.
Men till minus fyra procent är det en bra bit kvar enligt den senaste statistiken.
- Våra senaste prognoser som är några år gamla visade att vi skulle ligga på plus minus noll 2010 jämfört med 1990. Sedan dess har utsläppen från transportsektorn, framför allt godstransporterna, ökat mer än vi trodde tidigare. De nya prognoserna blir klara först i vår, säger Tom Hedlund, klimatansvarig på Naturvårdsverket.
- En bedömning är att vi sannolikt behöver vidta ytterligare åtgärder för att klara minus fyra procent, tillägger han.
Om Sverige har en bit kvar till sitt eget, tuffare mål är det inget mot vad en del av EU-länderna har. Det svarta fåret inom EU är Spanien som enligt de senaste prognoserna beräknas ligga mer än 30 procent från sina mål 2010. Nästan lika långt ifrån sitt åtagande hamnar Danmark. Österrike, Belgien och Irland riskerar släppa ut 20 och 30 procent mer än de har tillåtelse till.
När miljökommissionären Margot Wallström tidigare i höst redogjorde för läget och pekade ut de medlemmar som låg sämst till, reagerade flera av dem surt. Det är min roll att göra det, säger Wallström till DN och fortsätter:
- Vi har aldrig sagt att det skulle bli lätt att klara åtagandena i Kyotoavtalet. Men vi måste vara tydliga inför medborgarna med vad som krävs.
- Medlemsländerna har inte gjort vad de borde göra. De måste göra mer, konstaterar hon.
För Sveriges del kan det bli tal om att överge det egna målet på minus fyra procent. I riksdagsbeslutet finns en brasklapp instucken. Om målet inte klaras vid kontrollstationen nästa år kan det ändras eller så måste ytterligare åtgärder sättas in. En annan möjlighet är att till exempel börja räkna in de minskningar som handeln med utsläppsrätter kan ge. Så var det inte tänkt i det ursprungliga riksdagsbeslutet.
På det sättet kan minus bli plus och målet klaras.
Omräkning är dock ingen utväg som EU kan tillgripa. Unionen har åtagit sig att minska sina utsläpp med åtta procent och har sedan fördelat begränsningarna på medlemmarna. Sedan blir det deras sak att klara av dem.
Trots att utgångsläget inte är det bästa borde det kunna vara möjligt att uppfylla Kyotoavtalet. Det tror både Tom Hedlund och Margot Wallström.
- Sakta men säkert växer medvetenheten hos människor om vad klimatförändringarna kan komma att innebära. De har börjat se resultat av mer och mer extrema väderförhållanden som stormarna och översvämningarna i Europa. Det finns intresse för åtgärder, säger Wallström hoppfullt.
Liksom Hedlund pekar hon ut hårdare tag mot bilismen.
- Transportsektorn är en nyckelsektor. Där behövs tuffare tag, säger hon bestämt samtidigt som hon höjer ett varnande finger till de nya EU-medlemmarna att inte rusta ner den kollektivtrafik de en gång byggt upp.
Vägen mot minskade växt-husgasutsläpp är ekonomiska styrmedel: skatter, avgifter, handeln med utsläppsrättigheter och annat som känns direkt i plånboken och får var och en att tänka till.
Både Margot Wallström och Tom Hedlund tror på ny teknik, till exempel bränsleceller i bilar, utvecklade järnvägssystem och solceller.
- Jag är rätt hoppfull. Det har hänt mycket sedan början av 1990-talet. Företagen motarbetar inte längre förändringar utan inser att de måste anpassa sig.
- Ny teknik finns runt hörnet. Det är möjligt att genomföra en massa saker om man bara har acceptans för dem, säger Hedlund men är långt ifrån säker på att acceptansen för till exempel höjda bensinskatter redan har infunnit sig.
Men innan allt detta blir verklighet måste - antagligen - ett hittills obestigligt hinder övervinnas: klimatavtalet från Kyoto 1997 måste undertecknas av tillräckligt många för att träda i kraft.
Inför 2003 fanns det gott hopp om att Ryssland äntligen skulle sätta sin utlovade underskrift under protokollet och därmed få det att gälla. Så blev det inte.
Beskeden från Moskva har varit motsägande och ryssarna har mycket tydligt antytt att de vill ha något i utbyte mot sin underskrift, till exempel fördelar i de internationella handelsförhandlingarna inom WTO. Vilket de inte fått - ännu åtminstone.
Men trots Rysslands ovilja att skriva under och många EU-medlemmars oförmåga att åstadkomma vad de lovat har varken Margot Wallström eller EU:s klimatförhandlare gett upp hoppet. Tvärtom.
Anders Turesson, Sveriges chefsförhandlare vid höstens klimatförhandlingar i Milano, återvände med hopp om att Kyotoavtalet ska kunna förverkligas.
- Vi utgår från att Ryssland ska skriva under. Arbetet med Kyotoavtalet fortsätter och på det tekniska området har ingen gjort halt. Det uppmuntrande är att processen fortskrider trots den nuvarande osäkerheten, säger han.
Bo Kjellén, tidigare svensk miljöambassadör och klimatförhandlare under många år, tycker dock inte att man ska bita sig fast vid Kyotoavtalet som enda väg att få bukt med de befarade klimatförändringarna.
- Det är klart att det är en oerhörd styrka om Ryssland skriver under och att avtalet verkligen träder i kraft. Å andra sidan är det 120 länder som ratificerat avtalet och EU har fattat beslut om handel med utsläppsrätter, säger han och fortsätter:
- Om det inte träder i kraft kan det bli en del legala aspekter som kan bli svåra att hantera. Men det finns många exempel på internationella överenskommelser som tillämpats även om de formellt inte trätt i kraft.
För honom är det minst lika viktigt att redan nu se bortom Kyotoavtalet - efter 2012 - och skaffa sig en bild av vad som borde ske då, bland annat för att så tidigt som möjligt få med utvecklingsländerna och få dem att minska sina utsläpp. Och för att åter få med USA (som ju hittills vägrat att slutgiltigt skriva under Kyotoavtalet).
På kort sikt gäller en annan prioritering.
- Först måste vi jobba gentemot ryssarna. Vi måste bli tuffare mot dem och kräva tydliga besked, säger Margot Wallström.